torsdag 31 december 2009

SISTA DAGEN....gaaahh


Jag är väldigt kluven när det gäller nyårsafton. Å ena sidan har jag en spänd förväntan på vad det nya året ska föra med sig, å andra sidan skrämmer det mig lite. Man har ju kommit upp i den åldern när folk i ens omgivning drabbas av sjukdom och i värsta fall faktiskt dör. Och det är ju ingen omöjlighet att jag själv åker dit. De roliga och positiva händelserna, som ju faktiskt dominerar, kommer liksom i skymundan för allt det där tråkiga. Det är tråkigt!

2009 - vad hände då i mitt liv? Tänk, tänk, tänk...

Positivt:


  • Ingen i min närhet dog eller blev allvarligt sjuk!!

  • Jag har världens goaste barnbarn!

  • Min äldsta dotter började plugga igen och har nu fått en timanställning vid sidan om pluggandet!

  • Min mellersta dotter har också fått in en fot på arbetsmarknaden och fått en timanställning!

  • Min yngsta dotter kom in på det gymnasieprogrammet hon ville!

  • Vi hade en underbar resa till Kreta hela familjen!

Negativt:



  • Jag har fortfarande inte hittat något hus!

  • Jag är fortfarande lika tjock och fet!

  • Det regnade hela sommaren!

Va fan - det var väl ingenting att oroa sig för - då - nyårsafton 2008!!Så det är klart att 2010 kommer att bli helt fantastiskt!! Det är bara att köra!!

GOTT NYTT ÅR, alla goa Bloggisar!!

tisdag 29 december 2009

EVA I PARADIS (ET)

Jag är hungrig...risgrynsgröt med kanel och socker får det bli...det är ju inte dags för "Det Nya Livet" än - godiset är långt ifrån slut (yeeess!!). Det är faktiskt två dygn kvar på det gamla. Man kan ju inte hetssluta bara sådär...man måste ju hinna vänja sig vid tanken på en striktare kost, eller hur?
På jobbet återstår det endast höstnougat och de där äckliga tofféfyllda pralinerna i Paradisasken som vi fick av en vårdtagare. Men som sagt, synd att slänga nåt och om ingen av mina kolleger smäcker i sig dem så får jag väl offra mig!! Herregud vad gööör man inte???

söndag 27 december 2009

MOT NYGAMLA MÅL...

Hoppas ni haft en underbar jul allihopa! Det har jag! Julafton firades i Rostock med mycket god mat hemma hos min bror och hans familj. Men först så jobbade jag i några timmar. På juldagen samlades resten av släkten hos oss och Tomten kom på besök en gång till. Om han var nykter?...nja...tveksamt! Lille Lukas 1½ år, gav till ett illtjut av skräck när han äntligen uppenbarade sig i dörren. Men efter några julklappar så blev de mer kompisar, han och Tomten.


Badrumsvågen har jag undvikit, då magen med all tydlighet visar att det slunkit ner en och annan godsak för mycket - den putar som om jag vore gravid i 6:e månaden...gahhh!!!

Men liksom efter alla andra jular så fylls jag av en omåttlig lust och inspiration att börja "Mitt Nya Liv" - det vill säga ett liv fyllt av nyttig mat och en sjuhelsikes massa motion! Jag kan nästan inte vänta på att få sätta igång! Är det så för er också??
Tyvärr måste ju alla godisskålar och chokladaskar tömmas först - och det måste ju göras av mig! De andra i familjen har sedan länge tröttnat på Aladdin, knäck, ischoklad, skumtomtar och After Eight, men icke jag icke....*glufs, glufs*

När förrådet så är tömt och det inte finns ett endaste russin kvar i skåpen, så sätter DSSA in - Den Stora Sockerabstinensen! Gud hjälpe då mig och min omgivning...
Det är liksom i det skedet som det brukar "skita sig" med Mitt Nya Liv. Det är då jag köper hem en kaka mörk choklad och torkade aprikoser och lurar i mig själv att det bara är nyttigt! Men jag KAN ju inte bara ta en ruta om dagen, jag KAN det bara inte! Kakan är garanterat slut på två dar! Sen är det tillbaka i samma gamla spår.....

Jag känner mig själv allt för väl - jag blir ALDRIG överraskad! Så är det bara!!






onsdag 23 december 2009

GOD JUL ....

...alla Bloggvänner där ute i cyberspace! Hoppas ni alla får en underbar och fridfull Jul!
Att Tomten är nykter när han kommer, att julskinkan inte är för fet/mager/sur, att knäcken är lagom hård, att alla barnens ögon tindrar, att julgransbelysningen fungerar, att katten inte pinkat in revir i granen och att ni inte upptäcker att ni glömt köpa en julklapp till svärmor!

Stor Julkram till Er alla, nu tar jag jullov från bloggeriet ett par dar till!!

Ps. Det blev ingen riktig gran i år heller till "lilltösens" stora frustration...men det FANNS faktiskt ingen granförsäljare på torget igår....




(bilder från Google)

söndag 20 december 2009

OMBYTE FÖRNÖJER...?


Känner ni Fredrik III? Nä...inte jag heller! Men det är ingen dansk kung, utan en hiphopare från Dal. Min tonårsprinsessas nye Fredrik - och alltså den tredje med samma namn på mindre än ett år!

Men vi har hälsat på varann i alla fall. I hand! Jag har nämligen ställt som krav att jag vill träffa nya pojkvänner före det är aktuellt med övernattningar hos varandra. Så igår anlände alltså pliktskyldigt, föremålet för dotterns ljuva låga. Vi tog i hand då, sa hej och sen försvann det unga paret in på rummet..and that´s it! Han ville inte ha nån mat och han gick inte på toa på hela kvällen...haha!!

Helst vill man ju träffa hans (och alla andra Fredrikars) föräldrar, veta vad de jobbar med, vad de har för värderingar, hur de bor och vad de brukar äta till frukost!! Men dottern förbjuder mig detta - förstå inte alls varför? Vad då pinsamt?? Vad menar hon med det? Dagens ungdom!


Jaja, de fick i alla fall kuttra ifred när de vaknade i morse, (hm...snarare vid 12.30-tiden skulle jag tro) för både gubben och jag jobbade helgen. När vi kom hem hade de åkt hem till honom - herregud, nu hade vi ju hälsat på varandra och då är det ju fritt fram eller? Fick ett sms av tonårsängeln där hon frågade om det var OK att hon låg hos honom inatt nu då! Suck....

Men vad annat kan vi göra än att lita på hennes omdöme att han är världens snällaste?

Men hon är min sista unge och hon är snart på väg ut ur boet...och det känns konstigt och vemodigt...

tisdag 15 december 2009

SE DET SNÖAR!!!

Vågar man hoppas på en vit jul?? Hoppas, hoppas, hoppas!!!

Jag har det ganska behagligt just för tillfället. Jular på i sakta mak allt eftersom. Igår stektes köttbullarna och idag har jag postat julkorten. Tog en sväng på köpingen i förmiddags och inhandlade ett par julklappar. Vore kul om man kunde handla allt lokalt, men utbudet är ganska begränsat här i Mellerud.
Hur mycket pengar spenderar ni på julklappar? Jag gör åt alldeles för mycket...säkert ett par tusen på varje "unge"...hujedamej.
Tonårsängeln vill absolut ha en riktig gran i år! Vi som kört med äkta plast sen vi sålde huset och upptäckt fördelen med detta - engångskostnad, inga barr, samma storlek osv. Men vad gör man inte för att få barnens ögon att tindra?? Klart vi köper en gran på torget i år - med stickiga barr, spindlar och kvalster!!

lördag 12 december 2009

Vad tycks om min juldekorerade farstukvist? Visst har min kreativa förmåga ingen begränsning?? Nu är det bara resten kvar...för på andra sidan dörren är det fortfarande höst...
Men faktum är att jag även har bakat lussekatter och kolasnitt idag!

I morgon är min gubbe äntligen ledig efter att ha jobbat 8-20 i exakt 28 dagar i rad. Hans personal har kommit hem efter en långresa i Kambodja. Kan säga att det hänt en del under dessa dagar som påmint att livet som egen företagare är väldigt sårbart...
Så i morgon ska han få sova tills han vaknar och då ska jag ha en god frukost färdig - det är han värd!



Sen IDOL då: ERIK, ERIK, ERIK!!!! Lyssna och njut på vinnarlåten "Higher"!!!!



fredag 11 december 2009

HEJA ERIK DU ÄR BÄST...


...men Kalle é inte dum han heller! Så det spelar ingen roll vem som vinner Idol ikväll - ska bara bli kul att titta på!

Ska bara hitta på något fredagsmystillbehör...man måste ju ha något gott att stoppa i munnen! STOPP och belägg era snuskhumrar! Nu menar jag INTE "något" á la Anna Anka!!

Nä det får bli en tonfisksallad med gott bröd till...mm det får det bli!


Sen ser jag fram emot en hel veckas semester - ska inte jobba igen förrän nästa lördag. Ska bli så jäkla skönt!! Nu ska jag tamejfan baka lussekatter och koka karameller så det står härliga till! Men imorgon ska jag julpynta farstukvisten, det blir mitt första projekt!
Å ni har väl hört att det ska bli kallt och vintrigt - yes!

Tjngeling!!

onsdag 9 december 2009

BRA START PÅ DAGEN


Promenerade till jobbet i tisdags. Grått, disigt och duggregn - som vanligt. Kommer till en korsning där gatljusen släckts ner (av besparingsskäl?). Jag är mörkt klädd och går där lite halvt nyvaken så där. Plötsligt dyker det upp en cyklist till höger om mig - lika mörkklädd och utan lyse på hojen. Hon vinglar till när hon upptäcker mig och jag hinner precis korsa gatan innan hon passerar.
Sekunden efter hörs ett BRAAAAAK!!! Jag vänder mig om och ser hur cyklisten står och balanserar grensle över cykeln, samtidigt som hon desperat försöker hindra den grönkamoflerade soptunnan hon nyss krockat med från att välta! GAPFLABBADE jag??? Svar JA!


Tack för den tidiga underhållningen - vem du nu var! Resten av dagen blev också helt okey!

söndag 6 december 2009

NÅGON SOM BLIR FÖRVÅNAD?

Nu har Anna Anka kackat i det blå skåpet. Joacim von...eh...Paul Anka har fått nog! Tycker att han har varit en mycket tålmodig man, måste jag säga som stått ut såpass länge med sin galna fru. Nu verkar skilsmässan vara ett faktum - roligare julklapp kunde hon nog fått...
Ska bli intressant att se hur Aschberg & Co gör med julspecialprogrammet om Ankornas Jul!
Sen var det golfspelaren då - Träskallen (Woods). Han har uppenbarligen också använt sig av samma berömda skåp! Varför göra det bara för att man kan? Vad är det fattas i skallen på såna karlar (och kvinnor också då...)? Har de inte fått suga tutte tillräckligt länge som bebisar eller?
Hoppas vackra, svenska Elin ger karlskrället en rejäl spark i julgranspyntet och slänger ut honom till vargarna (paparazzis). För varför är det hennes ansvar att rädda hans anseende och image som helyllenisse?

måndag 30 november 2009

MITT LIVS SÄMSTA AFFÄR!!


Man lär så länge man lever har jag ju envetet framhärdat...
Jag har nämligen inlett en karriär som handlare/säljare på Tradera. Hittade en gammal kaffekopp i finskåpet - en ny fast gammal...alltså jag köpte den för 15-16 år sedan i syfte att börja samla till min äldsta dotter. Det var en väldans dyr kopp, 250 kr om jag inte minns fel, från Hackefors och jag tror den heter "Fleur". När jag sedan till nästa födelsedag eller jul kom och skulle köpa kopp nr 2, sa expediten att den hade utgått ur sortimentet! Lyckat som bara den! Så jag la ner det där med samlandet i "brudkista". Kan ju tillägga att dottern inte blev ledsen för det! Hur kul är det att få en blommig kaffekopp i julklapp när man är 10-12 år, på en skala???


Så! Denna kaffekopp utsåg jag till mitt första säljobjekt på nätet.

Misstag nr 1: Jag satte utropspriset EN KRONA!! Vinnande bud blev 21 KRONOR!!!

Misstag nr 2: Fraktkostnaden gissade jag skulle gå på max 45 kronor!! Istället landade det på 86 KRONOR!!!


Summa summarum har jag således FÖRLORAT 230 KRONOR på affären!

Men så kan man ju inte räkna kanske...de där 250 kronorna var ju förlorade sen 15-16 år tillbaka och det får väl betraktas som preskiberat vid det här laget.

Men faktum är att jag BETALADE 20 KRONOR för att bli av med koppaskrället!!
Å jag har inte ett dugg mer plats i skåpet...
Hmmm....undrar vad jag ska sälja härnäst...??

fredag 27 november 2009

ÄLSKAR ÄLSKAR INTE...



Ska jobba hela helgen. Kvällar dessutom. Detta innebär att jag kommer att missa Idol OCH Robinson - k a t a s t r o f ! !
Men om min man älskar mig så kanske han fixar videon så att det går att spela in och då kan jag titta när jag kommer hem vid 22.30-tiden....vi får se. Jag får nog ge honom en hint förstås, annars händer det nog inte...

Igår lärde jag mig nåt nytt föresten. Visste ni att man andas med en näsborre i taget??? Näscykeln kallas det. Kanske något jag borde vetat för länge sen, vårdutbildad och allt!

tisdag 24 november 2009

TANTVARNING

Jag märker att jag börjar bli gammal (och tråkig) för att numera:


  • stannar jag hellre hemma och ser på TV istället för att gå på krogen

  • kan jag kan åka till affären och handla osminkad och ofixad

  • föredrar jag tystnad framför stoj

  • lyssnar jag hellre på P4 och P1 än P3

  • föredrar jag fotriktiga skor före höga klackar

  • bryr jag mig inte om att det inte står Lee, Lewis eller Wrangler på mina jeans

  • knakar det i mina knän när jag ska gå ner på huk

  • har jag ingen energi kvar efter en arbetsdag


Jag förstår att jag ännu har båda fötterna ur graven för att:
  • jag fortfarande inte är så bra på att hålla tillåten hastighet när jag kör bil
  • jag fortfarande föredrar AC/DC före Lasse Stefanz
  • jag fortfarande gapskrattar ogenerat åt en saftig fräckis
  • jag fortfarande inte tycker att salt sill är nån höjdare
  • jag fortfarande inte handlar livsmedel till halva priset där att bäst-före-datum passerats

(tanterna är lånade på Google)






lördag 21 november 2009

DAGENS ÄRLIGHET


Hörde på P4 imorse. Det var ett reportage från ett nattdagis i Göteborgstrakten.


Reportern till ett barn: "Hej, vad heter du?"

Barnet: "Moa" (?)

Reportern: "Hur gammal är du?"

Barnet: "Fyra å ett halvt" (som för övrigt var samma svar från alla flickor som intervjuvades, haha)

Reportern: "Jahaaaa...varför sover du här på dagiset då?"

Barnet: " För att min mamma tvingar mig!!"

onsdag 18 november 2009

LÄSVÄDER


Den här läser jag nu! Har kommit till sidan 12 och den är ruskigt spännande....tror jag...somnade nämligen nästan direkt och måste således läsa om alla 12 sidor igen!!
Jag KAN inte läsa i sängen när jag lagt mig för kvällen, det är stört omöjligt! Hur STAVAS ens i n s o m n i n g s p r o b l e m ??
Jag skulle kunna somna precis var som helst - på toa, på en hög med lastpallar (det har jag föresten gjort en gång), på en pinnstol i köket. Jag somnade för övrigt gott till " Bourne ultimatum" (värsta actionfilmen) på bio en fredagskväll. Satt där och snarkade så gubben fick ge mig en armbåge i sidan. Jag kanske har narkolepsi....men jag har hittills aldrig somnat när jag spelat bowling i alla fall. Kolla in det här:

tisdag 17 november 2009

DILEMMA


Sorry doctors, jag köper inte allt ni säger och ordinerar åt "mina" vårdtagare, mig själv och mina nära och kära längre. Nu har jag jobbat såpass många år att jag insett att ni inte alltid kan och vet bäst. Då kan det ibland vara jäkligt frustrerande att vara "tvungen att lyda order". Jag tillhör inte den där generationen sjuksköterskor som betraktar er som gudar och som niger och springer häcken av mig för att serva er. Jag har min egen proffession att leva upp till.

Relationen till er kan ju säkert bero på vilken arbetsplats man har. Vi kommunsköterskor är verkligen Svarta änkan i spindelnätet - självständiga, flexibla och effektiva. Vi kan våra vårdtagare. Vi ÄTER upp doktorerna om det behövs, haha!!


Tro nu inte att jag drar er alla över en kam! Självklart respekterar jag majoriteten av er för er yrkesskicklighet och medicinska kunskap! Självklart vill jag inte sätta mig över er på något sätt! Jag vill bara att ni stannar upp och lyssnar lite på oss som är "ute på golvet" ibland.

Det är inte lätt för er (oftast "staffettare") och det är inte lätt för oss. Ni känner inte vårdtagaren vi rondar om. Ni känner inte oss. Vi ska försöka förklara hur vårdtagaren mår och ni måste förlita er på att vi talar sanning och därefter bestämma vilka ågärder som ska vidtagas. Det är ett under att det fungerar "nåt sånär"...

Men vad gör man då när man får en ordination och bara känner - ojojoj, det här kan inte stämma!! Jo man ringer upp doktorn i fråga och ger honom/henne en chans att "tänka till", på ett fint sätt (man vill ju inte underminera eller genera honom/henne). Ibland går det vägen och man får till en ändring, ibland går det INTE vägen och man står kvar med en ordination man INTE vill sätta i verket.


Det mina vänner är ett dilemma...


fredag 13 november 2009

HÄR SKA DET FREDAGSMYSAS!!


...lite sådana här kräk med en flarra vitt blir veckans revansch efter förra helgens fiasko!
Drömde i natt att gubben var otrogen - och tänk va bra det är att få en liten spark i röven ibland! Då påminns man om att man faktiskt fortfarande är lite kär och galen efter drygt 13 års äktenskap!
Efter så lång tid är det ju annars lite lätt att ta varandra för givet. Man vet exakt var man har varandra och känner ju liksom inte av någon konkurrens från någon utomstående - särskilt inte om man som jag inte är särskilt svartsjukt lagd.
Då är det som sagt bra att ha nattmaror om att nån ung, snygg tjej lagt vantarna på ens make!
Så i kväll när vinflaskan är tom och Idol är slut, så kommer jag att slockna med huvudet i gubbens knä - mysigt va?

onsdag 11 november 2009

KÄRLEKSBEVISET

(bilden är lånad på Google)

Peace, löve and underständing!! Ordningen är återställd, dvs. jag ligger och knör på gubben i TV-soffan igen. Han måtte älska mig när allt kommer omkring. Ett bevis på detta:

Klockan är 6.30 och dags att gå till jobbet. Vem ska handla efter jobbet? Eftersom vi haft en surhelg (+- några dár) är vi båda mycket hänsynsfulla mot varandra.

Jag: "Jag kan handla"
Han: "Nä men det kan jag fixa, slutar ju lite tidigare än dig i dag, älskling"
Jag: "Men, är du säker? Jag gör det gärna annars....va...eller?"
Han: " Nä men jag ordnar det. Det är lugnt!"
Jag: "Ok....då måste jag skriva till ett par grejer på inköpslistan bara...rosa O.B och ett paket bindor!"
Han: "........eh.........ok..........."
Jag: "Gulligt pussen!! Hej då, då!!

lördag 7 november 2009

INGET LÖRDAGSMYS HÄR INTE....


Här sitter jag - lördag kväll. Min andra hälft sitter där ovanpå framför TV-sporten. Vi är sura på varandra. Varför?? Han har jobbat hela dagen, jag har jobbat hela dagen. Tonårsdottern har antagligen sovit (ostört) till kl 13-14 och därefter satt sig framför datorn. Hon är "svinhungrig" när vi arbetande stackare kommer hem framåt halv fem och ingen av oss orkar laga någon mat.
Jag, som kom hem lite tidigare än han "där oppe", slängde mig på soffan och stensomnade. Orsak?? Tre timmars sömn i natt pga uterännande tonårsdotter!
När maken, överstressad som vanligt, kliver innanför dörren ligger jag och snarkar. Detta uppskattas tydligen inte, då jag som i en dimma hör honom muttra, " trevligt att komma hem...", eller nåt liknande...


Ett irriterat dividerande om "vaaaaad ska vi äta" börjar - och slutar med att jag säger att jag "minsann inget ska ha" och maken åker och köper pizza till honom och tonårsdottern.


Själv intar jag ett par rostade mackor och ett glas vatten, sittandes på diskbänken......
Efteråt passar jag på att INTE stänga skåpluckor och lådor (öppnar några extra till och med...), för det är en av de saker min käre make retar sig på att jag hela tiden glömmer!!


Nu fattas det bara att jag ska tvingas genomlida Dansbandskampen, så är kvällen fulländad!


Hoppas ni har det trevligare!!

måndag 2 november 2009

TESTPANELEN


Fam Magnusson har testat den nya chokladen, Vinter *limited edition*


Pappa Magnusson: "smakar....eh... krydda - den här köper vi väl inte igen??" Poäng: 1 (av 5)"


Mamma Magnusson: " mmmm Marabou...smakar pepparkaka - I like pepparkaka!" Poäng: 3,5


Tonårsdotter Magnusson: "yyaaakkk och blääää" Poäng: 1

lördag 31 oktober 2009

GRATTIS SOFIA!!

Min mellantös fyller 21 år idag!!! Grattis älskade unge!!!

JAAAAA - VAD SKA MAN TRO???

Min gubbe tog vaccinet igår...ska jag förvänta mig att han börjar moonwalka så småningom tro?

Än så länge känner han absolut ingenting. Inte ens ont i deltoideamuskeln. Inget gristryne och knorren sitter där den ska.

Jag tror nog att jag vågar ta risken jag med - hoppas bara det blir några doser över när vår första vaccinationsdag är till ända. Då får vi vårdpersonal slattarna som blir över!

torsdag 29 oktober 2009

UR BARNBARNS MUN 2

Oliver 3 och hans lillebror Lukas har fått en katt som heter Gordon (efter elake kocken?). Gordon tröttnar väl på smågossarna emellanåt kan tänkas och vill då vara för sig själv. Katter som vill vara ifred kan ju verkligen konsten att ignorera...

Oliver: "Gooodon, Goodon kom hiiiit!!"

Gordon skiter fullständigt i sin 3-årige husse

Oliver: " Gooodon, Gooodon, lysssssna på mig!!!! Kooom hit säjjej ja ju!!

Gordon viftar på svansen och I G N O R E R A R

Oliver, nu ilsket stampande: "Gooooddddooon. TITTA PÅ MEJ NÄJ JA PJATAJ MED DEJ!!!!"

(bilden lånad på Google)

måndag 26 oktober 2009

AMÖBALIV

Det är möcke nu! Känner att jag börjar få vissa svårigheter att hålla kontrollen. Det är alltså mycket på gång på jobbet och ordet ARBETSRO (stavas det så?) har upphört existera i vår verksamhet. Det är:

  • Vaccinationsdax - nya bud från dag till dag. Vilka ska avsättas att "sticka"? Ska alla sjuksköterskor göra det? Räcker vaccindoserna? Hur organiserar vi det hela rent praktiskt? Våra vårdtagare är gamla och skruttiga och orkar inte ta sig från hemmet = hemvaccination = mkt tidskrävande...
  • Procapita (vårt datajournalsystem), nya versionen. Ska starta upp 8/12. Alla gamla patientjournaler ska uppdateras och läggas över i den nya versionen. Ett JÄTTEARBETE!
  • KLARA - nya informationsöverföringen via nätet, mellan NU-sjukvården, Primärvården och kommunerna funkar "sådär"....milt uttryckt!
  • Flytt till nya lokaler - ja där behöver jag väl inte engagera mig så jättemycket, men en förändring är en förändring...
  • Nytt schema stundar efter årsskiftet- vi ska bli fler sjuksköterskor under samma "tak" pga en omorganisation. Jag vill ha kvar mitt schema!!

Mitt upp i detta ska man utföra en god och säker vård!

Men allt löser sig ju - det gör det alltid på ett eller annat sätt. I slutändan brukar det mesta bli bra, men vägen dit kan và både krokig och guppig.

Tjingling!

lördag 24 oktober 2009

DRÖMYRKET

Pratade nyss med min äldsta dotter i telefon. Min lilla fd strulputta har tagit tag i sitt liv efter en minsta sagt strulig och destruktiv tonårsperiod. Högstadiet skolkade hon sig igenom, men på något underligt sätt lyckades hon den sista månaden i nian, få godkänt i matte,svenska och engelska. Detta tack vare ett otroligt läshuvud och nitiska lärare.
Efter nian accelererade dock strulandet och hon (och vi) mådde riktigt dåligt. När hon var 17 år träffade hon sin sambo och vid 19 födde hon deras första son. Räddningen för henne, så känner iallafall jag. Sedan kom andra sonen när hon skulle fylla 21. Med två barn så måste man bli vuxen och det har hon verkligen blivit!

Nu 1½ år senare sitter hon åter på skolbänken och läser omvårdnadsprogrammet och tycker det är hur kul som helst! Får dessutom toppresultat på alla prov!
Första praktikperioden är nu inne på sista veckan och dottern får mycket goda omdömen från både vårdtagare och personal och är LYRISK! Att arbeta inom äldrevården är det hon vill göra - "gamla människor är mycket intressantare än unga", säger hon.

Redan nu har hon anmält sitt intresse på den arbetsplatsen (Hemvård och på boende), men får till svar att de redan har för många vikarier.
Då känner jag - HALLÅÅÅÅÅ enhetschefer och personalrekryterare! Här finns det en ungdom som faktiskt VILL jobba inom vården!! Trots obekväma, slitiga arbetstider och skitlön, så känner hon att det är det här hon vill!
Ta då tillvara på henne! Det är så jag känner, efter att ha sett allt för många exempel på motsatsen. Det finns tyvärr vårdpersonal som inte tycker om människor och som visar det med all tydlighet i arbetet med de gamla...

onsdag 21 oktober 2009

VAD ÄR DET SOM HÄNDER??

Mina tankar går till Helena och hennes familj ikväll. Läste nyss hennes blogginlägg från igår och blev nästan chockad. Hennes tonårsängel blev överfallen i lilla Brålanda igår och man tror ju bara inte att det är sant - ska våra barn inte vara trygga någonstans längre??
Vad är det som får dessa unga killar att gå loss på detta viset? Hur många liknande incidenter har vi inte hört talas om det senaste året? Någon måste väl se att det inte står rätt till hos dem - föräldrar, syskon, skola??

tisdag 20 oktober 2009

RASISTISK PROPAGANDA??

Såg på TV i morse är jag stod och trampade på min crosstrainer. Hamnade i morgonprogrammet på ettan, där en het debatt mellan Maud Olofsson (C) och Jimmy Åkesson (SD) pågick. Det handlade om en debattartikel som Åkesson hade i Aftonbladet angående islam och muslimer. Åkesson uttryckte oro över de svenska traditionerna och Olofsson (högröd i ansiktet av ilska) menade att han bara var rädd för "det okända", att han drog alla muslimer över en kam.
Framtidens Sverige kommer enligt Åkesson se ut så här (direkt citerat ur artikeln):

"Separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött, att svenska skolor skulle införa nya lov för att fira avslutningen på Ramadan samtidigt som kyrkliga skolavslutningar förbjuds på fler och fler skolor och så vidare. "

Utan att lägga några värderingar åt det ena eller andra hållet är min stilla undran:
Om jag flyttar till låt säga, Afghanistan eller Iran, kan jag då kräva att befolkningen där upprättar en kristen kyrka till mig? Kan jag kräva att det finns fläskkött i affärerna? Kan jag ligga och sola i bikini på stranden? Kan jag kräva att få gå ut och handla utan min man? Kan jag kräva att mina döttrar får gå i skolan? Eller ska jag ödmjukt och respektfullt inrätta mig i det nya landets seder och bruk?

Är det bara i Sverige som de mänskliga rättigheterna ska verka? Är det bara i Sverige som människor ska få leva i religionsfrihet?
Jag som trodde att FN:s deklaration berörde hela världen.

Får man överhuvudtaget tycka något i dessa till synes, tabubelagda frågor? Är man rasist då? Vågar ni tycka något?

torsdag 15 oktober 2009

10 saker om mig...

Tack snälla Malin för den här utmärkelsen!! Blev så glad!! Men den innebär tydligen att man ska avslöja tio sanningar om sig själv...Here it comes, som de ploppar upp i min skalle, utan någon som helst ordning:

  1. Jag har aldrig stulit något - inte ens en kola! (om man inte räknar när jag snodde lite hembryggt vin av farfar som tonåring....)
  2. Jag har aldrig testat droger! (förutom tobak och alkohol då förstås, samt utsatts för passiv haschrökning inne på en toalett...)
  3. Jag vill mycket, men det blir inte möcke mä´t! (mycket snack och lite verkstad alltså...)
  4. Jag inväntar ständigt den bästa dagen att börja träna, banta, städa, byta gardiner m.m.m.m! (börjar inse att den aldrig kommer...)
  5. Folk tror att jag är smartare än jag är! (trots ivriga försök från min sida att dementera detta - "jag är dum, verkligen dum förstår du")
  6. Jag snarkar! (säger min gubbe, själv betvivlar jag detta starkt eftersom jag pressar tänder - hur kan man snarka med stängd mun?)
  7. Jag använder bettskena på nätterna pga ovan nämda problem! (sätter in den när lampan är släckt - hur sexigt är det med bettskena tror ni?)
  8. Jag vill inte bli gammal! (men jag vill heller inte vara ung - utan backa bandet till 35 år och stoppa där tack...)
  9. När jag var 5-6 år, slängde jag ner min katt från balkongen! (ville se om den landade på fötterna och om den hade nio liv...det gjorde den och det hade den, puh..)
  10. Det bästa jag har gjort i mitt liv är mina barn! ( det näst bästa är...eh kålpudding...?)

Fem bloggvänner som jag skickar "awarden" vidare till:

måndag 12 oktober 2009

ATT VACCINERAS ELLER INTE- DET ÄR FRÅGAN...

Det kretsar mycket kring vaccinationer på jobbet just nu - mitt upp i allt annat! Omvårdnadspersonalen på boendet och i hemvården frågar mina kolleger och mig om det ska vaccinera sig - vad rekommenderar vi? Jaa, var rekommenderar vi? Man får ju bara hänvisa till vad Socialstyrelsen säger, att man bör ta sprutan för att minimera epidemiutbrottet som smittskyddsläkarna ena dagen är säkra på kommer, för att andra dagen tveka på dess omfattning. Det är minsann inte lätt att vara den som ska förmodas kunna bäst på arbetsplatsen...

Jag brukar iallafall säga att jag själv ska vaccinera mig mot både nöff-nöff-sjukan och den gamla vanliga flunsan - att man inte får vara egoistisk i detta utan tänka på sina medmänniskor.
Hur ska ni där ute i cyberspace göra? Vore kul att veta!

Läste att Marks kommun hotade med omplacering på de anställda som vägrade vaccinera sig! Hur nu det ska gå till??? Tänk om 80% säger att de inte tänker göra det, vart ska de hitta omplaceringar till alla?? Låter som en mycket ogenomtänkt klubbslag...

lördag 10 oktober 2009

JAG GILLAR HUNDAR...


...men begriper mig inte på vissa av deras hussar och mattar (mattOR??). Idag var gubben och jag i Dals Ed på marknad. En väldigt stor och välbesökt sådan - säkert 15 000 pers vandrade gata upp och gata ner under dagen. Det är trångt på ett gemytligt sätt för oss människor. Men VARFÖR ta med sig HUNDEN på marknad?? Vad i jösse namn har den för glädje av detta? Kan tänka mig att det blir en och annan tass som blir trampskadad en dag som denna! Det går väl an om man har en liten vovve, chinchilla eller dylik, som får plats i handväskan, men dessa stora schäfrar och St Bernhardshundar....
Vad gjorde jag för fynd då, undrar ni nu säkert?!
  • Getost (inlagd i olja, franska örter, rosépeppar och vitlök)
  • Nagelborste (handgjord)
  • Klatschiga muffinsformar
  • En liten välbehövlig present till min mellandotter som snart fyller år - hemligt då förstås!

Ikväll ska ett par goda vänner komma hit på en liten höstfest. Vi ska bjuda på Paella! Har själv aldrig lagat och knappt ätit denna maträtt så det kan bli riktigt spännande! Men färgen på den är ju gul och därmed lite höstlik, tycker jag! Tjingeling!!

torsdag 8 oktober 2009

SUR ELLE???

Om hästar av det kvinnliga könet, dvs ston, säger man ibland när dom är svårhanterade - att "det är en riktig pissemärr". "Hon bara lägger öronen, pissar, biter och slår!!"

Kan man även använda den definitionen om oss tvåbenta madamer? Jag skulle nog vilja påstå detta - utan att generalisera då förstås! Kan bara svara för mig själv och kvinnorna i min absoluta närhet. Alltså mina tre döttrar och min mamma. Vi kanske inte pissar och slår, men öronen lägger vi titt som tätt, det är då ett som är säkert.
Det vi har gemensamt är att vi är mer eller mindre lättantändliga. Några av oss (inte jag!!) kan sura i en vecka, några av oss brusar upp och glömmer fort vad grälet handlade om (jag!!).
Flera av oss kan inte ta ett nej utan att bli förolämpad (vill inte heller här sälla mig till den skaran!)

Eftersom vi lever i en datoriserad värld, kan vi numera ha våra gräl och tjafs via msn, mina döttrar och jag. Det är en väldigt konstig känsla att sitta och gnabbas genom ett tangentbord vill jag lova. Men desto tystare. Man kan stormskälla på vederbörande utan att det hörs ett dugg, förutom det frenetiska "pickandet". Man understryker det man vill ha sagt med femtio utropstecken!!!!!!!!!!!!!!!!! Eller skriver med versaler om man är topptunnorrasande!
SÅ HÄR FÖRBANNAD ÄR JAG PÅ DIG NU -OKEEEEJJJJ???????????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Typ så kan det se ut.

Min mamma har tyvärr ingen dator. Det får bli gnäll och gnöl, the old fashion way, via telefon istället. Då kan man ju slänga på luren när argumenten börja tryta....och det händer, det händer.

Så...


...om vi hade varit pissemärrar, hade vi med all säkerhet gått till slakt och blivit hamburgare för länge sen!






söndag 4 oktober 2009

Professor Olli Boll

Memoryspelkort, Duploklossar, leksaksbilar och sagoböcker i en enda salig blandning över hela golvet. Yepp, barnbarnen med föräldrar och moster har varit här på söndagsmiddag. Oliver som är 3 år och klok som en tok, är mycket litteraturintresserad. Han plöjer igenom Pippi och Babar och skrattar högt medan han tittar på bilderna. Han får fram Lennart Hellsings ABC-bok och börjar högt att rabbla vad som börjar på vilken bokstav.
"Kan du säga nåt som börjar på J, Oliver?" frågar mamma Emma.
" Ja - järnaffär", svarar den lille professorn.


*Mormor ser småleende och drömskt framför sig hur han mottager Nobelpriset i litteratur ur Drottning Viktorias hand.....*

tisdag 29 september 2009

KLOKORD FRÅN OKLOK

Är så ledsen idag. Och besviken. Och arg!!!
"Mitt" hus är sålt, trots löfte om att vi skulle få förtur när det blev till salu.
Men så kan det gå, när inte haspen är på. Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken - och definitivt inte inreda och renovera ett hus i huvudet innan man rott köpet i hamn!
Man lär så länge man lever. Finns det liv finns det hopp, sa kärringen om lopporna!
När Fan täpper till en dörr, öppnar vår Herre en annan.
Dags att börja lusläsa husannonser igen!

söndag 27 september 2009

EN MYSIG "TJEJDAG" PÅ KÖPCENTRET

Fick ju lön i fredags. Mot Överby köpcentrum i Trollhättan!
Tonårsängeln "behövde" lite påfyllning i garderoben bl a skulle gympakläder införskaffas. Gubben jobbade och skulle inte åka med, så därför frågade jag mina stora tjejer om de också ville hänga på och det ville de ju. "Mysigt mams, med tjejdag", sa min äldsta.

Fick upp tonårsängeln ur sängen fram på förmiddagen och kom iväg. Vi gick direkt in på sportbutiken och hittade förvånansvärt snabbt det hon ville ha. Sen fikade vi - allt frid och fröjd. Eftersom mina vuxna döttrar är ena fattiglappar, lovade jag att betala för varsitt par skor åt dem. "Jamen då går vi till Skopunkten - köp två par och få det tredje på köpet, då får vi skor alla tre", tjoade en av döttrarna.
Okey, tänkte jag i mitt stilla sinne...som om skorna där skulle duga till tonårsängeln...
Vi styrde kosan till den tilltänkta butiken och de två äldsta hittade snabbt det de ville ha. Rejäla stövlar i rätt storlek!
Tonårsängeln däremot, ställde sig och viftade med ett par svarta "fin"-skor med 10 centimeters höga, smala klackar. Definitivt inget att halka omkring i snöblask med!
Jag bara skrattade åt henne och sa: "Glöm det, lilla gumman".
Inte bra - regel nr 1: skratta aldrig åt en tonårsängel! Hon slängde ifrån sig dojjorna och gick demonstrativt ut ur affären.
Storasyster blev ju nöjd, hon fick ju två par skor eftersom det tredje ändå var gratis...

Nu var liksom nivån på stämningen satt för resten av shoppingdagen.
Vi (tonårsängeln och jag) gjorde ett försök i en annan skobutik. Vi gick in på favvoaffären (inte min...) Gina Tricot - hon bara gick ett varv med näsan fnysande i vädret, utan att så mycket som ens slänga en blick på en enda tröja. "Det finns inget här"!
Allt jag föreslog gav högljudda, fräsande och sarkastiska kommentarer som svar tillbaka. Till slut blev jag så FÖR....AD att jag var tvungen att gå ut i friska luften. Jag skevade likt en ilsken älgko ut ur byggnaden och satte mig på en bänk strax utanför. Efter mig skevade tonårskalven och satte sig på en annan bänk på behörigt avstånd ifrån mig. Det blåste halv storm och jag hade bara en kofta på mig - men guuud vad skönt det var att sitta där och låta den värsta frustrationen bokstavligen blåsa av mig! Efter 10 minuter gick jag in igen - hon rompade efter. Satte mig, med tårarna brännande bak ögonlocken, på en soffa och inväntade de andra döttrarna. När de kom sa jag: "jaha, det verkar inte som eran lillasyster vill ha något den här månaden, så vi kan åka hem om ni är nöjda".

Då...

"Mamma, vi kan väl gå in på Gina igen...men jag behöver ju hjälp av dig att hitta nåt".
Som tur (för tösabiten) är jag inte någon långsint person. Jag svalde snabbt kommentaren på min tunga, om att jag inte gjort annat än försökt hjälpa henne de senaste timmarna, men blivit dissad...
Istället följde jag med in i affären för ett nytt försök. Nu var det annat ljud i skällan. Allt jag föreslog granskade hon intressant, för att sedan antingen hålla med eller på ett mer moget och vuxet sätt avvisa. Det slutade med att hon hade hela famnen full med tröjor, leggings och annat tjosan.
Till sist hamnade vi på Skopunkten igen. Hon provade och bestämde sig för ett par ------ varmfodrade läderstövlar!!!
Att sen de där förfärliga dojjorna med 10 cm klack också hamnade i inköpspåsen ser jag mest som en kompromiss....


torsdag 24 september 2009

HAMSTER? JAG??

Ni har väl sett programmet "Rent hus" någon gång och förfasats över hur vissa människor samlar på sig en massa skit, som "kan vá bra att ha". Jag har i alla fall ojjat och uschat mig igenom ett antal sådana TV-avsnitt.

Men nu har jag upptäckt att samlartendenser även finns hos mig själv - ve och fasa! Jag märker det nu t ex, när jag sitter här med laptopen i knät och ska försöka sätta upp fötterna på hyllan under rumsbordet - det går inte, får inte ens plats med stortån pga av alla tidningsmagasin; Allt i Hemmet, Sköna Hem, Vårdfacket, Hem & Antik, Hus & Hem m.m.m.m.
NEJ, jag köper inte varje nummer av alla dessa tidningar - detta är resultatet av flera års samlande. Kan bara inte förmå mig att kasta sådana tjusiga magasin i fyrfärg och allt! Det kan ju bli så att jag ska klä om en möbel eller slipa ett skåp nån gång, och då kan det ju vara bra att leta lite tips i blaskorna, eller hur??
Chansen att jag ska klä om en möbel är dessvärre minimal...eller rättare sagt - det kommer aldrig hända. Chansen att jag skulle leta igenom 1569 st tidningar efter tips är ännu mindre!

Vi går vidare till garderoben...här hänger fortfarande jeans från 1980 som jag ska ha när jag gått ner 50 kg och legat i press för att minska höftbredden.

I linneskåpet hittar jag dukar och gardiner från samma årtal, i färger och mönster som gud har glömt, barnen eller varför inte barnbarnen kanske vill ha det om några år, kan bli inne igen!?

Så jag har kommit fram till att jag måste försöka feng shuia lite mer i mitt liv - göra plats för ny energi! Befria mig från meningslösheter som symboliserar förgången tid och passerat bäst-före-datum.

Jag måste ställa mig frågan: "vad har dessa gamla cowboy-boots för budskap till mig"? Jag måste dessutom gå ut i garaget, där jag förvarar de gamla dojjorna från 1991 och ställa mig den frågan. Får jag inget vettigt svar av mig själv så åker de i soptunnan - ja det gör de baskemig!!

.....resten feng shuiar jag när jag flyttar till mitt hus, om jag flyttar till "mitt" hus....


måndag 21 september 2009

UR BARNBARNS MUN

Oliver 3 år: "Mamma, i den stora, mörka skogen bor en liten spindel"
Mamma Emma: "Jaha, bor den där helt ensam?"
Oliver: "Nej, en liten snigel bor där också."
Tystnad.
Oliver: "Och lejonen bor i Paprika".


söndag 20 september 2009

HÖSTKÄNSLOR <3 <3 <3

Jag är kär - hemligt förälskad! Det pirrar i hela kroppen när jag ser föremålet för min heta låga. Det känns bara så rätt och jag har redan börjat planera vår gemensamma framtid tillsammans.

Visserligen har Du lite skavanker, Du är ju faktiskt mycket äldre än mig. Men jag lovar att min kärlek till Dig kommer att göra Dig fräschare och vackrare än Du någonsin har varit! Bara Du blir min!!! Risken är tyvärr att det kommer en norska och knycker Dig mitt framför ögonen på mig - detta får icke ske! Jag ska kämpa med näbbar och klor för att få Dig, tro mig!

Jag har alltså hittat.................

.....ett HUS!!

Det är nu inte bara norrmännens feta plånböcker jag har att kämpa med, min käre make är inte riktigt lika kär som jag är. Medan jag ser potential och möjligheter - "här kan vi göra si och där kan vi göra sååå - gud va bra...det blir väl fiiint, eller vad tror du, älskling?", så ser han bara problem och kostnader - "nae du ser väl att det är fukt mellan fönstrena där, hmmm...golvknarr..hör du? Kostar kosing att fixa det, gumman. Du vet att jag inte klarar knarrande golv".

Han är så jäkla förnuftig att jag blir galen ibland! Aldrig att han svävar iväg och drömmer sig bort - näe då, fötterna står där på marken - stadigt som de vore fastgjutna i betong.

Men jag vet en som kommer att fjäska - dock inte på det viset som Anna Anka tycker man ska fjäska för sin man. Det finns faktiskt gränser...

lördag 19 september 2009

LÖRDAGSFILOSOFI

Snart dags för mens. Då blir jag djup och blödig. Därav dagens bloggämne - DÖDEN.

Besökte en dam i mitt jobb igår. Hon hade precis kommit hem från sjukhuset där hon hamnat pga en hjärtinfarkt. Under vårdtiden drabbades hon av hjärtstopp och fick defibrilleras ett antal gånger innan hjärtat tickade igång igen. När vi satt där i hennes vardagsrum och pratade så berättade hon att hon hade haft en näradödenupplevelse i samband med hjärtstoppet. Hon hade sett "Ljuset". Det hade inte varit skrämmande, utan känts varmt och tryggt - ett starkt vitt sken, nästan obeskrivbart, hade omslutit henne, förklarade hon.

Sådana berättelser är det som sätter guldkant på mitt arbete som sjuksköterska. Jag har under åren fått uppleva några oförklarliga händelser som gett mig en övertygelse om att det finns en fortsättning efter jordelivet.
I flera av dessa händelser har hundar varit inblandade.

Min svärmor hade en liten småilsken vovve. När svärmor blev sjuk i cancer så vårdades hon i sitt hem på slutet. Vi satt och vakade över henne där hon låg i sin säng på övervåningen. Vovven låg nere i hallen och vaktade vid dörren. När så svärmor drog sitt sista andetag så började vovven att yla och skälla där nerifrån.
Det sägs ju att Själen vandrar genom husdjuret när den lämnar kroppen...

Alla som har sett en död människa, kan väl hålla med om att det är en konstig tomhetskänsla i rummet som den döde ligger i. Det är bara ett skal som ligger där i sängen - själen, energin, personligheten har flyttat ut.

Man kan nästan jämföra det med ett tomt hus. Allt som gjorde huset levande är borta. Möbler, inredning, fotografier, blommor, kärlek, ilska, gräl, sorg och glädje.
Tills nästa person/familj flyttar in igen...

Vore intressant att höra om Ni också varit med om något oförklarligt!



måndag 14 september 2009

DET ÄR INTE LÄTT NÄR DET ÄR SVÅRT

Så då var första undervisningstillfället avklarat. Det gick hyfsat - eller ja, så bra det kunde gå. Datorerna krånglade bara lite grann - konstigt vore det annars! När vi slutade för dagen sa en av "eleverna": "Du, det var faktiskt inte så tråkigt som jag trodde det skulle bli!"
Det var väl ett ganska gott betyg, eller hur!

I kväll får vi ha familjeråd - om dotera kommer hem i tid. Saker och ting angående hennes skolgång behöver diskuteras...

När ska min mammasjäl få lite sinnesfrid? När ska jag få känna att mina barn är på rätt spår i livet - det där som bara går rakt fram ni vet?

Man hör ju talas om barn, även om det är sällsynt, som säger: "jag ska bli vetrinääär när jag blir stor" och så blir dom det! De liksom bara bestämmer sig när dom är sex år och kör racet genom skolåren, med toppbetyg så klart, och blir ta mig f-n veterinärer!
De har ju inga trotsåldrar heller. Särskilt inte tonårstrots. När deras mindre ambitiösa kompisar super skallen av sig, sitter de snällt hemma och pluggar. Kanske att de slår sig ner i TV-soffan bredvid sina föräldrar om det är nåt intressant program att se på - Vetenskapsmagasinet eller Dokument utifrån.
Välklädda är de så klart. Har gärna en liten portfölj till skolväska istället för en ICA-kasse i plast. De konfirmerar sig - givetvis. De läser dikter på skolavslutningar. Skolkar aldrig, inte ens från gympan eller slöjden.

Är jag ironisk eller....avundsjuk?

Jag älskar mina tre tjejer. Men ingen av dem har tagit den där enkla, raka vägen i livet, utan mer den där snitslade hinderbanan.
Jag får bara stå brevid - hålla för öronen och kika med ett öga och fånga upp dem när de ramlar och slår sig. Jag bara undrar - kommer det vara så resten av mitt liv? Svaret är så klart JA! För så länge jag lever är jag mamma.

söndag 13 september 2009

RED LIGHT!!!

Gaahh - i morgon ska en kollega och jag undervisa våra övriga kolleger i data. Av någon underlig anledning, tyckte min chef att jag skulle bli systemansvarig för vårt journalsystem. Som jag tidigare nämnt suuuuuger verkligen mina kunskaper i ämnet datorer. Det har liksom aldrig intresserat mig hur internet fungerar eller hur datorn kan bli sjuk av virus, maskar och trojaner. Virus förstår jag vad det är, och hur det fungerar - det smittar ju - men det andra???? Vad f-n är en trojan? Den trojanska hästen - har den med detta att göra? Nog för att de gamla grekerna var före sin tid, men jag får ändå inte ihop den kopplingen - trög som jag är.
Mask kan man ju få, vilket medför klåda där man helst inte vill klia sig. Men hur fungerar det på en dator? Läggs det maskägg i hårddisken? Smittar även detta? Hjälper det att låta bli att bita på naglarna och tvätta händerna innan man knappar på tangentbordet? Ja ni hör vad urbota korkad jag är!

Men nu har jag ju varit i Stockholm på kurs och fått ett litet, väldigt litet hum om hur just vårat system fungerar. Men att ge mig titeln ''systemansvarig'' känns lika normalt som att ge Kungen titeln ''pizzabagare''.

Det där med att undervisa andra är inget jag har någon som helst erfarenhet av. Men jag minns med fasa hur hemskt jag tyckte det var att ställa mig inför klassen och redovisa. Jag hade nämligen väldigt lätt för att rodna och då snackar vi inte att bli lite fläckig på halsen. Här snackar vi stoppljus i hela fejan! Inte tomatrött, utan vinrött!!
Vidare hade jag tunnelseende och tunghäfta och jag såg i ögonvrån hur läraren besvärat vred på sig, när jag så snabbt som möjligt, stammande försökte rabbla fram min del av redovisningen.

Med åren har problemet med rodnandet lindrats - tack och lov! Det var ju inte enbart vid redovisningar jag blossade upp, utan det kunde hända precis när som helst och det gick inte att hejda:
Jag rodnade när killen jag var kär i hejade - "vad är det med henne, é hon sjuker eller"?
Jag rodnade när läraren berättade att det försvunnit pengar i jackfickor i korridoren - så alla trodde att det var jag!
Jag rodnade när det pratades sex och onani - tjoho, här ser ni en som sexar och onanerar hela tiden!!

I morgon ska jag alltså ställa mig där framme igen. Skillnaden är att jag inte längre är rädd att göra bort mig - det får bli som det blir. Men det hade ju så klart varit roligare om man hade kunnat liiite mer om det man ska lära andra. Det känns lite som en förutsättning, men jag kan ha fel...

fredag 11 september 2009

EN DAG SOM ALLA ANDRA FÖR VISSA

11 september idag ju! Tycker det är ett lite kusligt datum efter allt som hänt. Man liksom bara väntar på att det ska hända något mer fruktansvärt.

Tyvärr är det ju de där megahändelserna som terrorattacken i New York och mordet på Anna Lind som uppmärksammas mest i media. Att det sedan händer tragedier innanför husväggarna hos dina grannar eller kanske hemma hos dig, står sig slätt i jämförelse. Men faktum är att varje dag, inklusive den 11 september, går barn hem från skolan med en klump i halsen och med en rädsla för vad som väntar när de kliver innanför dörren. Pappa kanske slår mamma. Mamma kanske ligger avdäckad på soffan. Dessa barn upplever sitt eget "11 september-drama" om och om igen utan att någon bryr sig.
Men det orkar man inte ta till sig på samma sätt som när det händer en sån där jättehändelse, likt terrorattacken eller Tsunamin. Man anar, har hört eller kanske faktiskt vet att i den där familjen finns det medlemmar som far illa, men väljer att blunda för att man inte vill "lägga sig i". Det blir för nära. För intimt på något vis.

Att istället sitta och följa nyhetssändningarna via TV:n, är ett sätt att engagera sig utan förpliktelser på något vis. Värre vore det om din berusade, djupt olyckliga grannfru skulle ringa på dörren en måndag kväll och be om hjälp för att hon inte orkar med sitt liv längre. Eller hur?

tisdag 8 september 2009

DET ÄR INTE MYCKET JAG BEGÄR INTE

Ledig idag! Började dagen med en halvtimmes motion så svetten lackade. Lagade sen en god frukost och läste dagens ELA. Jag har städat lite lätt - vilket innebar dammsugning och rengöring av toalettutrymmena. Under tiden körde jag ett virusprogram på datorn. Jag har bakat blåbärsmuffins, duschat och börjat ta mig an mitt eget Mount Everest, dvs stryktvätten! Laxfiléerna ligger på upptining på diskbänken för att senare bli en delikat men enkel måltid.
Och ikväll börjar IDOOOOOL! Kan livet bli bättre?

söndag 6 september 2009

ÄPPLET FALLER INTE LÅNGT FRÅN PÄRONTRÄDET

Vi hade den årliga kusinträffen igår. Det var roligt att träffa släkten med respektive igen och konstatera att vi bara blir fler och fler. Ett nytt kusinbarn varje år! I år försökte vi mixa oss runt långbordet - det var nåt nytt. Annars har man suttit i sina små grupperingar och således suttit brevid sin morsa och brorsa och pratat - hur kul är det då? Vad är det då för mening med kusinträff kan man undra? Morsan pratar jag ju med dagligen (på gott och ont).

Jag roade mig med att verkligen studera och iaktaga mina släktingar i år.
Min ena faster sprang runt som ett torrt skinn och passade upp på alla, vilket visserligen inte var någon överaskning - hon är sån. Hon sätter sig ner och försöker vara social en nanosekund, för att sen rusa upp för att nåt litet barnbarn (hon har sex st - pojkar allihop i åldrarna 2 veckor - 8 år) ropar: "Faaaaarmoooor, jag vill ha saft - NUUUU!" eller "Faaaaarmooooor, jag är bajjjjjjjsnödig - KOOOOM!!!"
Hon är väldigt lik min farmor (hennes mamma). Min bror och jag var lika obarmhärtiga mot henne när vi var små.

Min andra faster är motsatsen till min första - disträ på ett skönt sätt och mycket lik min farfar Gustaf Regeskog (hennes pappa).

Han var...speciell, intelligent och otroligt disträ! Man kan ju ha tummen mitt i handen - min farfar hade den någon helt annanstans! Han var en teoretiker ut i fingerspetsarna. Att på ett rättvist sätt beskriva hans personlighet skulle ta ett tag.
Han lyckades, som exempel på hans "disträhet", köra vilse i Brålanda efter att ha bott där i över 40 år. En annan gång körde han mot enkelriktat i Vänersborg, blev stoppad av en polisbil och frågade då vilken stad han var i!!
Min fasters katter blev av med sin mat vid ett tillfälle hon var på besök hos sina föräldrar - farfar hade glufsat i sig den som nattamat. Tre folieburkar med Sheba-kattmat! Han trodde det var nån slags paté...
Men sen var han ju också otroligt smart. Var svensk mästare i bridge och skulle kunnat göra vem som helst luspank i poker. Åren innan han dog skrev han tre böcker om sin hembygd.

Mina barn var inte med - Sofia hade en dejt, Emma orkade inte ta tåget med sina två små huliganer och Karro - tja hon är 15 år, behöver väl inte säga mer...
Kenneth var på Derbyt på Jägersro. Så det blev morsan och jag som representerade min familj.
Då är frågan: är jag lik min mamma? Nej bevare mig väl!???
Hon är också...speciell. Men det är en annan historia som jag får spara lite på...

I eftermiddag ska jag jobba och jag hoppas att det är lugnare än i fredags kväll...

Tjingeling!





torsdag 3 september 2009

DATASMART?

Hemma igen från Huvudstaden. Var där på datakurs angående vårt journalsystem - jag är utsedd till systemansvarig tillsammans med en kollega. Jag!! Som är ganska tappad bakom en vagn är det gäller datorer!! Men av någon anledning tycker min chef att jag är passande för uppgiften. Tycker det är kul med dokumentation - omvårdnadsdiagnoser å sånt, och det har väl slinkit ur mig någon gång i chefens närvaro, men systemansvar är liksom lite överkurs och inte riktigt samma sak. Men, men...trevligt på kursen var det i alla fall. Vi höll till i Saltsjöbaden på en konferensanläggning som heter Vår Gård. Låg väldans tjusigt i skärgården. Vi åt och drack gott i två dagar. Lite vettigt lärde jag mig nog också, som tur var!

När vi skulle åka hemåt, hade vi ett par timmar att slå ihjäl innan tåget gick, så då tog vi en liten runda i city. Strosade runt lite på Åhlens, men köpte inget mer än en tidning och en Toblerone. Gjorde åt 150 kronor sammanlagt på hela resan, det är rätt svårslaget va?
Sen gick vi mot Centralstationen och jag konstaterade att skådespelerskan Lia Boissen satt på en parkbänk och pratade i mobiltelefon. Hon var också ganska liiiten.
Jag sprang INTE fram och kramade henne!

PS. Mötte en av förra årets Idol-deltagare också, som jag inte kommer håg namnet på...

måndag 31 augusti 2009

INLÄGG A LA TWITTER

Vill härmed varna alla kändisar i allmänhet och Johannes Brost och Tjorven i synnerhet:

Galningen från vischan kommer till Stockholm i morgon!!!!

lördag 29 augusti 2009

FATTAR INTE HUR JAG KUNDE GLÖMMA....

....när jag var i Huvudstaden på lite äldre dár med några kursare på nå´n slags studieresa. Vi bodde på vandrarhem, Chapmans (?) och skulle gå ut och göra Stockholm osäkert på kvällen. Efter att ha förfestat a la bonne, dvs - drickdigpackadinnandugårpåkrogendetärintesäkertduhittarnånsombjuder-metoden, så var vi ganska runda under fötterna när vi hamnade på Berns salonger. Det man då först bara måste göra är ju att besöka damrummet och pudra näsan (=gå och tömma blåsan på ungefär en liter eller så). På Berns innebar detta att man gick en trappa ner.

Vem mötte jag där nere i källaren tror ni? Jo, JOHANNES BROST!!
Nu infann sig i min berusade hjärna en känsla av att VI KÄNDE VARANDRA! Så vad gjorde jag??
Jag sprang fram till honom, Johannes alltså, tjoade: "NÄ MEN HEEEEEJ JOHANNES BROST!!" och kramade om honom.
Det roliga var att han hängde på och tjoade tillbaka "NÄ MEN HEEEEJ....ehhhh....DU!!" och gav mig en bamsekram tillbaka.
Bizzzzzzaaarr situation - för sekunden senare hade vi ju liksom inte så mycket mer att prata om, Johannes och jag....

Men min väninna som beskådat det hela fick sig ett gott skratt vill jag lova.

fredag 28 augusti 2009

JAG MÖTTE LASSIE....

När jag var yngre tyckte jag det där med kändisar var väldigt spännande. De var ju liksom lite för mer än oss vanliga dödliga - mycket viktigare och mycket coolare! Den allra första kändisen jag såg i mitt liv, var Siv Malmqvist. Det var på Liseberg och hon stod och käkade våffla med sin man. Minns att hon var så himla liiiten - hennes man däremot var ju väldigt lååång. Att jag fick se Sivan var det roligaste på hela Lisebergsdagen!
När jag så för första gången åkte till Stockholm, jag var väl 15-16 år, var jag mycket förväntansfull inför alla kändisar jag skulle springa på. Åkte med mamma och min faster på den här bussresan och vi skulle se After Dark på Hamburger Börs. Vi bodde på ett hotell mitt i stan och det var hur spännande som helst! Såg dock inga kändisar varken på hotellet eller på showen (förutom Christer Lindarw och Lasse Flinkman).
Dagen efter skulle vi ju göra stan! Efter en tag gick vi in på ett café som jag tror hette Palmhuset. Det låg på ett torg och såg ut som ett stort växthus vill jag minnas. Där inne träffade jag --------TJORVEN!!!! Hon stod snällt i kön och väntade på sin tur att bli expedierad, fast hon med sin stjärnstatus borde fått gå före alla andra.
Jag blev helt till mig av upphetsning och puttade till min faster hårt med armbågen i sidan, PEKADE och sa HÖGT och TYDLIGT: "Titta Ingalill!! Där står TJORVEN i Saltkråkan!!!!"

Blicken som Maria "Tjorven" Johansson gav mig kunde nästan ha dödat. Hon blev inte glad vill jag lova. Där var hon ute och skulle ta sig en fika i lugn och ro och så råkar hon ut för en kändisgalen tonåring från buschen! Kunde inte vart roligt!

Några fler kändisar såg jag inte på den resan. Vilket kanske var tur - för dem....

Nu förtiden bli jag inte så exalterad av att se kändisar längre. Ser ju heller inte några speciellt ofta får väl erkännas. Man rör sig ju inte direkt i några kändistäta kretsar så att säga.

Men visst är det coooooolt att:

...min kusin (som jag inte känner alls) är kompis (om så är fallet fortfarande vet jag inte....) med Tomas Ledin!

... Floyd Patterson (boxarn ni vet) har varit HEMMA hos min farfar och farmor i Brålanda, och suttit i en av deras fotöljer!! Jooo - det är sant! Han var där nån gång i början på 60-talet när det anordnades någon slags festival av Lions i Bröööl. Min farfar var "president" eller vad det kallas inom Lions, och Floyd var en av gästerna.

... en annan av mina kusiner (som jag inte känner) byggde modellen till Ronja Rövardotters borg!

... Börje Ahlsted rider "min" ridskolehäst (ja, jag har tagit ridlektioner) från Melleruds Ridklubb i filmen!

... Sissela Kyhle och jag var inne på Modehuset i Mellerud SAMTIDIGT för några år sedan! Hon var i Bäckefors och spelade in den där polisfilmen "Cops", och passade på att handla lite nya kläder i Mellerud! Hon var också liiiten föresten.

... Sören Olsson följer min blogg!!