I torsdags onsdags när jag cyklade hem från jobbet tog det helt plötsligt stopp. Trampade 4-5 snurr på pedalerna och fick sen vila. Tänkte väl inte så jättemycket på det just då, men sen var det samma sak när jag dagen efter skulle till och från jobbet på cykeln. Så jäkla dålig kondis har jag faktiskt inte!
På fredag morgon var jag ledig och dammsugarn åkte fram. Snabeldraken gjorde sitt jobb, men jag blev kallsvettig, andfådd och fick tryck över bröstet och hjärtklappning. Eftersom den här resan till Göteborg var planerad sen länge kände jag att jag ville ha en besiktning innan vi drog iväg.
Fick en tid på Jourcentralen framåt kvällen.
EKG togs. Blodtryck kontrollerades. Läkaren lyssnade på hjärta och lungor, klämde på magen och tittade under mina ögonlock. Allt var okey, förutom färgen under mina ögonlock då. Där var det typ ingen färg. Då stack undersköterskan mig i fingret. Hb var 97! Inte konstigt att jag inte orkar nåt!
Och jag ska va sjuksköterska...
Nu ska det utredas vaffö dä ä på detta vise med lite mer prover....
Så vi drog till Götet tidigt på lördagen. Checkade in på Panorama och åkte sen ut till Åbytravet till makens stora förtjusning. Jag hade nekat blankt till trav någon dag innan och istället förberett honom på en dag på Liseberg. Men jag kände att flera timmars promenerande inte var någon bra kombo med mitt taskiga blodvärdet. Så jag offrade mig kärleksfullt och erbjöd maken a day at the races!
Själv placerade jag mig på läktaren. Lyssnade på Winnerbäck och spelade Wordfeud på min kära iPhone!
Sen!! Middag och lite gott vin på hotellet och taxi till Konserthuset på Götaplatsen. Halv åtta äntrar Lars Winnerbäck scenen och det är bara fantastiskt! Vilken röst! Vilka texter!
Sen hade ju då inte maken samma upplevelse som mig. Han suckade högt, smällde bubblor med tuggummit och somnade (!) sen i slutet på konserten, medan vi andra stod upp och jublande klappade takten till musiken.
Men smaken är som baken, som tur är!
