Jag är sällan uppkopplad på datorn nuförtiden - det är ju så lätt att kolla Fejjan på fånen...
Just nu har jag har åsikter om:
- Juholt,
- utvisningshotet mot 90-åriga Ganna,
- mördade 4-åriga barn,
- förkylningar och andra krämpor
- och om den analkande ålderdomen. Heavy stuff!
- skitstövel,
- inhumant,
- fruktansvärt,
- irriterande och småjobbigt
- och hur ska det sluta??
För att fördjupa mig i ett av ämnena så får det bli i den stundande ålderdomen. Hur kul är det på en skala att bli gammal? På min skala från 0-10 är det en NOLLA!
Jag var ju en sväng till doktorn som jag skrev i mitt förra inlägg. Fick ju då en återbesökstid och träffade dr Edmund Nånting. En fantastisk nybakad läkare med lusten i behåll. Ja alltså lusten för sitt arbete - att undersöka, utreda och kurera patienter!
För det där med arbetslust är det si och så med hos allmänläkarna. Särskilt hos dem som närmar sig pensionen eller har jobbat 10 år efter 65-årsdagen. Men dem kan jag bloggeria om en annan gång...
Jo denne Edmund. Han skulle verkligen gå till botten med mitt låga blodvärde. Jag hade likt en TV-kock (öh...ja ni förstår vad jag menar....eller?) förberett mig inför läkarbesöket och presterat fram faeces-Hb x 3 (alltså bajsprover). Detta ingår ju alltid i en utredning av lågt blodvärde och dr Edmund blev jätteglad för bajset!
Det togs en massa prover ur mitt enda stickbara kärl i armen (men Annelie, du är bäst på att ta prov på mig!). Och så ville Edmund gärna titta upp i ändalykten på mig. Det fick han ju göra - inte för att han hittade nåt "kul" där, tack och lov!
Alla blodprover var bra. Förutom Hb och järn då. Järnbristanemi alltså, men varför?
Då skrev Edmund en remiss till gynekologen också. Så där var jag för ett par veckor sen och där, alltså i min livmoder, hittade dr Majs ett litet myom. En muskleknuta, som han sa. En snällare benämning på en ofarlig tumör. Detta lilla myomet är troligtvis anledningen till att jag blöder lite för mycket vid mens. Så nu ska det kontrolleras om en månad igen och om det växer ska det tas bort.
Nu käkar jag järntabletter för fulla muggar och känner mig som en ny människa!
Så det är väl så här det är att bli gammal. Det tillkommer den ena krämpan efter den andra och det är väl bara att gilla läget.
