TRADERI TRADERA

Vet inte riktigt varför, men helt plötsligt är jag i Traderaträsket. Jag vet ju att jag kommer att tröttna på det med om ett tag eftersom jag är periodare av det mesta här i livet. Men just nu är jag en ganska aktiv försäljare. Man kan ju verkligen sälja vilken skit som helst, men de magiska orden är: "shabby chic" och "retro". Låt oss säga att du vill försöka sälja en ful, udda äggkopp som bara står och skrotar i skåpet. "Äggkopp säljes" - hur kul och lockande låter det?? Nä inte särskilt, va?
Men smaka på den här: "Underbar retro-äggkopp säljes - mycket shabby chic!!!" Visst bjuder du på den?!

Du börjar försiktigt med en krona. Ser sen att ett visst intresse uppstår, det inkommer några motbud. Några kronor upp. Nu börjar du bli tävlingsinriktad - fan, det är ju JAG som ska ha den där jäkla äggkoppen. Jag såg den först!! Helt plötsligt är den uppe i hundralappen och nu är det bara en minut kvar på budgivningen!!! Du blir svettig i handflatorna och DÄR KOM DET - nån bjuder 101 kronor. Snabbt som ögat knappar du in ett sista bud, JOO detta är det absolut sista budet - 120 kronor!HAAAA! Där fick du!! (fräser du stoiskt mot cyberspacemotståndaren). Men tro på fasen - där kom ÄNNU ETT MOTBUD. 135 kronor!!! Sekunderna tickar på - tjoff 200 kronor in och DÄR gick tiden ut.......puhhhh!!!

Du torkar svetten ur pannan. Pling! Där kom vinnarmailet - Grattis till vunnen auktion!

Några dagar senare öppnar du ett litet paket med en gammal äggkopp i och säger till dig själv:

Vad tusan ska jag med den här till???

ÄNGLAVAKT

 

 

Den här ängeln får symbolisera Karolinas älskade farmor Majlis, som jag är övertygad om, la sin vakande hand över henne igår. Bilen hon åkte i kraschade mot ett träd och sidan hon satt på var helt demolerad.

Hon klarade sig med en liten skråma, ett Harry Potter-märke, i pannan och ömmande mjukdelar.

 

Nästa biltur hoppas jag att bilbältet åker på...



 

UTLOGGAD FRÅN JOBBET

Semester. Ledig. Fri. Nä inte fri. Det hänger en massa "MÅSTE-göra-under-semestern" över oss vad gäller huset. Sen har det tillkommit ett annat "måste" som gäller min lilla mamma.
Men man kan inte blogga om det så klart. Skulle bara vilja vräka ur mig min frustration här, men som sagt, det går inte för sig....

Jag håller på och stylar mitt hem. Jag är inget bra på det har jag kommit fram till. Det finns ju vissa saker som man bara inte KAN slänga bort. Sånt man fått av farmor t ex. Sånt man ärvt av pappa. Jag gillar att blanda gammalt och nytt. Vill inte ha ett hem fullt av IKEA-prylar men samtidigt inte bo i ett museum. Det är just den där mixen som är svår att få till.
Jag gillar ju konst då. Äkta konst, inga trycksaker. Har samlat på mig ett gäng tavlor via arv och sånt jag köpt själv på auktion. Märker nu att de inte passar in alls i vårt nybyggda hus. Men de måste ju upp! Kan ju inte sälja eller, Gud förbude, slänga! Så jag får kämpa på och blir nog aldrig färdig.

Så vad ska jag då göra på min ledighet? Jo måla trädgårdsmöbel, måla stolar, måla skåp, måla liten hylla.....

Får sluta. Mamma ringde.....

TILLÅT MIG PRESENTERA

...Mille! En liten skrutt som yngsta dottern köpte i smyg för att hon trodde att vi skulle "bli arga". Tänk vilken respekt man har ibland! Erkännas skall att om hon hade bett om min åsikt innan så hade jag nog sparkat bakut - man skaffar inte en hund om man inte har råd, inte har hundpassning på dagarna osv. osv.
Nu, ska erkännas, bryter vi nästan ihjäl oss för att den lille charmknutten inte skall vara ensam en endaste minut. Och på nåt sätt funkar det ganska bra, hittills. Allting löser sig på nåt vis.
Just nu ligger han på mina fötter och nanar, den lille goingen.....suck....

Sen har jag ju fyllt år också...hujedamej. Därav ändringen på underrubriken på bloggen. Jag är inte längre mitt i livet, troligtvis, utan med ena foten på dösidan som några vänliga personer gärna påminner om.
Jag blev då livligt och massivt uppvaktad och det var ju kul.

Vidare är jag glad att min semester inte har börjat än. Det kan ju liksom inte bli värre vädermässigt. Hur mycket vatten finns det? Eller är det Guds änglar som gråter? Kan ingen vänlig själ ta vägen förbi dem med en pall antidepressiv medicin i så fall? Engels on Zoloft.

NU HAR DET HÄNT...

...jag har haft min första nattliga vallning! Tjohoo! Äntligen! Vaknade vid tre-tiden (jag vaknar typ aldrig, om det inte pågår ett världskrig utanför fönstret) och kände att jag kokade invärtes! Slängde av mig täcket och kippade efter andan. Svettades inte, men kände mig som efter en halvtimme i en torrbastu. Fem minuter senare frös jag så jag skakade. På med täcket igen med svordomarna rabblandes i huvudet! Störd nattsömn - gaaah! INGEN och INGET får störa mig på natten! Och så kom det en våg av hetta över mig igen - hmmm.. låter ju jäkligt sexigt, men nä, sexigt kan jag garantera att det inte var. Så ner med täcket på golvet igen! Pust och stön. Och på med det igen när tänderna började skallra...

Måtte detta vara en engångsföreteelse. En liten fingervisning om hur det KAN vara när man tar klivet in i övergångsåldern. Bara så att man vet hur jobbigt det kan vara för alla andra...typ.

De där konstiga rysningarna jag får numera, som börjar på huvudskalpen och som sprider sig ner mot tårna, de har naturligtvis inget med det här att göra. Inte min korta stubin heller. Såklart!

På tal om täcken och annat, så åkte gubben och jag en sväng till Säffle (av alla ställen) och inhandlade nya. Det såg nämligen ut som ett hönshus i vårt sovrum (vilket iofs är passande då min gubbes öknamn är "Höna", haha). Våra duntäcken hade läckt en längre tag och nu var det kokta ägget stekt! Nya täcken fick det bli. Dun igen. " När du ibland är varm och ibland fryser" stod det i beskrivningen av varan. Inte klokt vad lämpligt. OM nu undantaget med den där vallningen inte skulle vara ett undantag...

ANDERS MELLERUDS SISTA RESA

Såg ett reportage på tv i höstas om vården i Sverige - "Florence Karlssons sista resa" hette den och handlade om en svårt sjuk kvinna som hamnade mellan de så kallade, stolarna, när hon var medicinskt färdig. Hon skickades hem till sin lägenhet och allt ansvar för hennes vård hamnade på hennes dotter! Landstinget tog sin hand ifrån henne helt och hållet. Hennes liv slutade i svåra plågor med bl a liggsår pga att det inte verkade finnas någon organisation kring vård av döende människor där hon bodde - nämligen i vår huvudstad.

De sysslor som legitimerade sjuksköterskor verkade ägna sig åt där, var att åka runt och sköta katetrar och ge insulin! Vilket frukantsvärt slöseri med resurser!

Därför ska jag nu berätta hur flödet kring och vårt omhändertagande av svårt sjuka människor, gammal som ung, ser ut i min lilla kommun på ca 10000 invånare.

1. Biståndshandläggaren blir kallad till sjukhuset för vårdplanering. Patienten Anders Mellerud som är svårt sjuk i cancer har blivit remitterad till Palliativa enheten pga att ingen kurativ behandling längre kan ges. Han vill försöka komma hem och leva sina sista dagar i sin egen miljö med nära och kära omkring sig.
Anders kan inte längre äta någon fast föda utan får sin näring genom ett dropp som sätts varje kväll. Han har en venport inopererad under huden där man sätter detta samt även ger symtomlindrande medikamenter. Han har bl a svåra smärtor och får morfin mot detta.

2. Biståndhandläggaren kontaktar den sjuksköterska i Hemsjukvården som arbetar på det området som Anders bor i. Sjuksköterskan får en kort sammanfattning om Anders och hans sjukdom.

3. Sjuksköterskan kontaktar den avdelningen som Anders legat på och får en utförligare rapport. Hon får veta att Anders också har ett operationssår som behöver läggas om.

4. Anders träffar sjuksköterska och läkare från Pallaitiva enheten innan han åker hem från sjukhuset. Om behov finnes kan han även få prata med en kurator eller en dietist också.

5. Anders kommer hem och Hemsjukvårdens sjuksköterska möter upp med ett hembesök redan samma dag. Man kommer tillsammans överens om vilka tider som det passar bäst för hembesök att koppla droppet som ska gå över natten. Behövs regelbundna Morfininjektioner? Ska man komma på uppgjorda tider för detta, eller vill Anders ringa när det är dags? Nästan allt går att ordna, ingenting är omöjligt!

6. Eftersom Anders behöver en sjukhussäng och en rullstol kontaktar sjuksköterskan REHAB-teamet. Sjukhussängen levereras dagen därpå, eller står redan på plats när Anders kommer hem. Rullstolen likaså.
Sjuksköterskan ordnar en tryckavlastande luftväxlande madrass samma dag eller inom 8 timmar om den akutbeställs.

När Anders blir allt sämre och vården till slut är i terminalt skede, sätts ytterligare resurser in om det krävs, t ex Hemvårdsinsatser såsom vak, för att avlasta de anhöriga. Hos vissa vårdtagare har även sjuksköterskor suttit vak dygnet runt om det har krävts. Hemsjukvården och Palliativa teamet har hela tiden ett samarbete kring Anders och om han ångrar sig och vill avsluta sitt liv på sjukhuset, så finns det ALLTID en öppen retur till den palliativa avdelningen. ELLER så kan han åka in och t ex ställa in smärtlindringen under några dagar och sedan åka hem igen.

När sen Anders avlider har Vårdcentralens läkare hunnit träffa honom och gett delegering till Hemsjukvårdens sjuksköterska att konstatera dödsfallet.
Om anhöriga vill, gör Hemvårdens undersköterskor eller Hemsjukvårdens sjuksköterska, i ordning den avlidna kroppen. Vi ordnar även med hämtning av Begravningsbyrån om så önskas - allt i den takt som anhöriga orkar med. Det är deras önskemål i fokus.

7. Ca en månad efter dödsfallet tas kontakt med den/de anhörige för ett efterlevandesamtal. Kände de sig nöjda med vården som gavs, eller var det något vi kunde gjort bättre?

*************

I storstäderna kallas detta som vi dagligen arbetar med, avancerad Hemsjukvård. Jag bara undrar vari det avancerade ligger. Detta är det vi är utbildade att göra. Att sätta ett dropp, sköta en venport och ge injektioner av alla de slag ingår i alla sjuksköterskor utbildning.
Är det någon medicinsk utrustning som vi aldrig kommit i kontakt med, t ex en smärtpump, så kommer Smärtenhetens sjuksköterska ut och internutbildar oss. Som sagt - ingenting är omöjligt!

Varför används då sjuksköterskorna till att utföra delegerbara arbetsuppgifter i Stockholm?
Att få avsluta sitt liv där man önskar borde väl vara en rättighet var man än bor i landet?

MYCKET VATTEN....

...för att inte säga en hel flod, har runnit under broarna sen senaste blogginlägget. För att använda ytterligare en klyscha, så Är Det Mycket Nu.

Hösten t o m nu har varit kantad av bekymmer och krämpor. Gubben har tampats med sina njurstenar och jag med diverse annat smått och "gott". Det senaste är ont i lederna! Va fasen! Jag VET att jag fyller 50 alldeles strax, men för den sakens skull behöver jag väl inte bli överöst med påminnelser om att det fr o m nu bara kommer att gå utför?!

Våren ser ut att bli en dyr historia dessutom. Två 50-åringar, en 18-åring som tar studenten och ska på studentresa och dessutom körkort, en 30-åring, en 40-åring och en 65-åring. En altan ska byggas, en trädgård ska anläggas. En övervåning inkl badrum skall inredas. Tillkommer sen alla "vanliga" födelsedagar...gahhh :///

På jobbet är det jobbigt. Allt blir ju jobbigare när man har en jobbig privat situation. Då har man det jobbigast i världen känns det som. Typ jobbigasgast.

Sen saknar jag dottern och barnbarnet i Stockholm så det gör ont i hjärtat. De är alldeles för långt borta.



Men annars är det bara bra!