NR 3

Äntligen kom han ut - lillkillen! Måndag kl 17.30 ringde mellandottern och sa att vattnet hade gått - PLAFFS!! Skulle sen åka in inom sex timmar, sa de på förlossningen, om inget mer hade hänt. Och det gjorde det inte. Hon blev hemskickad med värktabletter. Först på onsdagen blev hon till sist igångsatt, stackarn! Arton timmar senare kl 09.00 var det klart. Resultat 3750 g tung och 51 cm lång människa av manligt kön!
Så nu är jag stolt mormor till en Stockholms- och två Trollhättekillar!

SJÄLVRANSAKAN

Vad har det tagit åt mig? Varför bloggar jag inte?

Analyserar .....*knakelibrak*......*knirråknarr*....
.........*krrrrrrrrrrtjibonk* ---------------------------------> RESULTAT:

"Personen i fråga lider av avancerad bloggtorka. Det händer absolut INGENTING av intresse i hennes liv för tillfället som är värt att pränta ner. Huset som ska byggas fick avslag på byggnadslovet för att taklutningen var fel. Enligt ritningen var den 45 grader och enligt byggnadsplanen får endast hus med 30 graders taklutning uppföras på området. Ritningen ändrades då till 38 graders taklutning som fick bifall i byggnadsnämnden, MEN då detta räknas som en "mindre avvikelse" måste grannar lämna sitt godkännande. Detta sker senast 15 december! Personen i fråga sliter sitt hår av frustration över förseningen som detta innebär! Hon försöker bläddra i de två (!) tapetkatalogerna under tiden med sämre resultat för det är så fula tapeter.

Barnbarnet i magen på mellandottern visar heller inga tendenser att vilja komma till världen. Visserligen är det 4 dagar kvar till leveransdatumet går ut, men blivande mormodern i fråga är en otålig och rastlös själ och ser gärna att saker och ting sker efter hennes tyckande.

Jobbet som personen i fråga går till varje dag, förutom är hon är ledig (för då försöker hon fundera ut lösningar, förändringar av rutiner osv), är mycket krävande. Hon jobbar ofta övertid för att hinna med sina uppgifter. När hon sen kommer hem kan hon inte fort nog slänga sig i TV-soffan, där hon ofta somnar sött innan klockan slagit 21.oo. Då får hon gliringar av sin gubbe att hon är en tråkmåns och att hon snarkar. Detta tycker personen i fråga är orättvist! Har hon inte rätt att vara trött efter en hård dag på jobbet kanske??? Prata med varandra kan de väl för jösse namn göra när de blir pensionärer!!??"

BEHANDLINGSFÖRSLAG: Personen i fråga bör inte känna någon press att prestera. Bättre att ta det lugnt, chilla lite på Facebook, spela lite Betapet, slötitta lite på nån dokusåpa och bara vara! Absolut bloggförbud råder icke, men bör bara utföras med kvalitet för att behålla de stackars läsare som finns kvar. Tids nog reder trasslet i garnnystanet ut sig och allt ordnar sig.

OKEY, var det sååå enkelt...får väl se om jag följer den ordinationen till punkt och pricka!

STOCKHOLM T/R

(Bilden lånat på Google)

Jodå, kors i taket - jag och minstingen kom i väg till huvudstaden! Om det berodde på en överdos av Kan Jang eller ej vet jag icke, men vaknade tidigt måndag morgon i nåt så när skick. Efter 5½ timmes tågresa ( SJ som "förbättrar punktligheten" var bara 30 minuter sena) klev vi av på hysteriska Centralstationen. Jesuus vilken stress och jäkt! Har Stockholmare svårt att planera sin tid? Eller vad är förklaringen till att man måste springa (och då menar jag inte småjogga utan skena!) till sitt tåg, när nästa går 5 minuter senare???



Vi låste in bagaget i en förvaringsbox och tog en promenad i bonntakt på stan. Höll man sig bara tillräckligt långt åt höger, typ smekte husväggarna, så slapp man bli nertrampat. Höggravida mellandottern kunde bara vagga framåt med många stopp på vägen pga sammandragningar, så bonntakt fick det bli! Tog en sväng i Gamla stan och förvånades att det ännu inte var julskyltat! Åt den dyraste pizzan ever - 333 spänn för en "familjepizza" med tre små Cola till! HUT-löst dyrt på Pizza HUT! Haah! De skulle bara se hur en familjepizza ser ut hemma i Mellerud - den räcker till minst 5 vuxna personer!
Shopping blev det inte den här gången. Hade ingen lust helt enkelt och det skyller jag på den sabla förkylningen.



Sen tog vi pendeltåget till Tumba, där dotera bor. För att vara en förort var den väl ok antar jag. Mycket träd och berg. Men husen var ju deprimerande...
Det var iallafall gott att tillbringa ett par dagar med dottern. Snart blir jag ju mormor igen till en liten kille! Det är INTE kul att ha dem 50 mil ifrån bara...

Höll ju på att glömma det viktigaste! Såg vi några KÄNDISAR??? Jojomen!! Två stycken: Bingo Rimér och Dr Åsa!!! Inte tillsammans då, men man kan undra - varför just dom?