Snyft...

...idag gjorde Anita sin sista dag hos oss, och framförallt hos MIG, på HSV. Nu styr hon kosan mot psykosrehab i Vänersborg istället - från ett dårhus till ett annat! Fruktansvärt ledsamt har det varit idag och jag hade nära till lipen ett par gånger....buuuhuuu! Vi har ju hängt ihop sen jag började på HSV så det kommer att bli så himla tomt utan henne!!

Idag har jag terroriserat Helena "Bloggarmorsan", två gånger med mina inte helt enkla frågor och funderingar. Försökte nämligen få iväg en "stönete göbbe" till VC idag - men TJI fick jag. Han tvärvägrade, men Helena löste det med ett hembesök imorgon. Kan (VILL) inte vårdtagaren komma till doktorn - får doktorn komma till vårdtagaren. Lätt som en plätt!

My god - jag är en säkerhetsrisk!!

Öppnade min hotmail för en stund sen där jag fått ett mycket allvarligt meddelande! Mitt Ad-sense-konto hade avaktiverats - pga att det innebar en "betydande risk för Adwords-annonsörer" och kunde innebära att dessa kunde skadas ekonomiskt i framtiden". Fy attan - det låter verkligen allvarligt! Jag fattar bara inte varför lilla jag, skulle kunna orsaka denna stora katastrof???!!! Kan det bero på att jag ett fåtal gånger, då från jobbets dator, har klickat på mina "egna annonser"? Jag menar, jag vill ju faktiskt se vad det annonseras om ibland på MIN BLOGG!! Hur ska jag annars kunna påverka och t ex blockera sånt som jag inte står för?

Ja detta var min första reaktion - sen kom den andra...JAG KÄNNER MIG IAKTTAGEN. "De" vet uppenbarligen var jag jobbar...man kan ju bli nojjig för mindre!!

Så Big Brother om du ... och det gör du naturligtvis....läser mitt lilla inlägg. Jag tar av mig mössan, ställer mig på knä och ber ÖDMJUKAST om FÖRLÅTELSE! Jag ska ALDRIG mer klicka på en endaste liten annons någonstans!!

Grattis Änglapappa på din födelsedag idag!!

Lite bakis....

...kan man väl säga att jag är idag! Men kul som fasen hade jag! Började med lite förfest hemma hos Anita.

Anita och Ann-Marie Majsan och SofiaFläsk-ego med något för rougade kinderHelena biter fundersamt på en salt pinneCharina, Majsan och Sofia
Sen vid 18-tiden styrde vi kosan mot Rådahallen. Utanför ringlade sig kön av festglada kommunarbetare - var fasen jobbar alla dessa människor??? Vi var nog ca 600 personer på plats och då var det ju säkert jättemånga som inte var där! Undrar var kommunen får pengar ifrån till detta storslagna årligen återkommande evenemang? Måste ju kosta skjortan med julmat till alla oss + ett känt dansband som Barbados!! Det är ju en fin gest i alla fall från arbetsgivarens sida, det kan man inte säga något annat om! Så TACK KOMMUNEN!!

Den här tallriken smällde jag i mig - men jag tog inte om!
Stackars Christina som fick vara chaufför! Kan inte ha varit kul att vara nykter bland vårt kackelbordHelena, Malin och Sofia

Var det ett läppglans Majsan? Å var gjorde du i så fall av det????

Sist men inte minst - BARBADOS! (bra för att vara dansband...)

Snart är det fest...

...för oss kommunalanställda och vartenda fruntimmer i Mellerud verkar desperat leta efter kläder och tillbehör! Var inne och betalade denna tjusiga klänning som jag tänkte ha på mig. Träffade ett par andra kommunalanställda i en av köpingens TVÅ klädbutiker. Vi konstaterade att många nog kommer att ha samma blåsor på sig....haha.....Tur det inte är nobelmiddag vi ska på, utan bara julbord med dans....95% kvinnor....kul....

Så...nu har jag klänningen - MEN vad ska jag ha till den då??? Var inne i köpingens ENDA skoaffär för att möjligtvis hitta ett par mörkbruna skor eller stövlar. Snacka om att hamna i ett svart dike! Svart, svart, svart. Ska jag behöva åka till Trollhättan imorgon? NÄÄÄJJ..vill inte!

Hur gärna jag än vill handla lokalt så är det stört omöjligt när det gäller kläder - skiiiiitatråkiiiit på ren dalsländska!

Min frisyr kan jag inte visa upp på bild av en enkla anledningen att ni inte skulle se nån skillnad! Men jag HAR faktiskt tonat ner färgen lite och gjort lite guldiga slingor samt klippt mig...hela 3 cm!!!!

Ombyte förnöjer - min vinterlayout!

Har inget speciellt att tillägga idag. Allt har gått sin gilla gång. Imorgon är jag ledig efter helgens arbete och det är ju ganska skönt. Ska till frissan - det ni! Har äntligen beställt en tid, sen får vi se hur mycket jag vågar förändra. Trivs faktiskt ganska bra med min långa hårman - så himla enkelt att bara sätta upp när jag ska jobba! Så jag kanske återkommer med ett bildbevis i morgon...vi får se.

Här kommer ett litet bildpotpurri på mina godingar i brist på bloggmaterial!!!

Flashback till barndomen...

...upplevde jag igår. Det var nämligen 50-årsjubileum för Karolinerskolan i Dals Rostock och jag kände att jag bara måste åka dit! Min pappa var lärare där i 34 år - så gott som hela sitt yrkesverksamma liv!! Själv gick jag som elev där ifrån andra till sjätte klass.

Messade min bästa barndomskamrat Marita och frågade om hon ville hänga med och uppleva gamla minnen, men hon låg och trynade....i NORGE! Så jag fick åka själver. Direkt jag klev innanför huvudentren till skolan fick jag en skitkonstig känsla - schoooooowffff... typ, kändes det i kroppen. Allting var så litet!!! Trappan in till skolan som jag en gång upplevde som enorm hade krymt. Gången nere i källaren fram till tjejtoaletterna som jag då tyckte var minst 25 meter, hade kortats ner till ca tre kliv, klassrummen som var stora som gymnastiksalar kändes helt plötsligt som små vardagsrum.....konstigt...
För övrigt var allt sig likt. Jag hade så gärna velat kika in i lärarrummet och se fotöljen där pappsen alltid satt på rasten och sög på sin pipa. Stackars de andra som inte rökte....

Sen träffade jag Maritas syster Lena, som är två år yngre än mig och vi stod och pratade en stund. Efter ett tag kom det fram två lärare till henne och då säger Lena: " Jag måste få presentera Eva - hon är dotter tilll Sune Regeskog", varpå dessa två kvinnor tar mig i hand och börjar säga en massa snälla och hedrande saker om min pappa. Då var det klippt!! Jag började grina - inför halva Dals Rostocks befolkning, kändes det som. Lena blev alldeles till sig - ursäktade sig och visste väl inte hur hon skulle bära sig åt, stackarn. Det är så jobbigt för sorgen och saknaden bara överfaller mig ibland - helt utan förvarning!

Elever och lärare hade gjort utställningar på 50-, 60-, och 70-talstema. Jätteroligt att kika igenom. De var dessutom klädda i tidsenliga kläder och hade t o m en modevisning som jag tyvärr missade. Jag saknade dock och kanske för att jag är partisk, en presentation på de lärare som faktiskt la sitt yrkesliv i denna skolan. Inte bara min pappa, utan andra lärare som faktiskt fostrat Dals Rostocks skolbarn under dessa årtionden. Så jag hyllar dem (de jag minns) här på min blogg utan inbördes ordning:

Anna Rosell

Astrid Hansson

Kajsa Olsson

Ingrid Skoglar

Sune Regeskog

Margareta Ednell

En liten dementi...

...jag mätte om mitt midjemått förut - rätt mått är 97 cm! En väsentlig skillnad eller hur....hehe...

Sitter nu här och gnager på en banan och dricker Proviva (lättsockrad) för magen är inte som den ska. Har vaknat med magknip i fyra dar nu. Har kanske fått i mig nåt olämpligt.

Börjar jobba om ett par timmar - har kvällspass hela helgen. Så då missar jag Idol ikväll, men det är inte så kul längre tycker jag. Mycket sämre nivå på de deltagande detta året, ingen som utmärker sig. Mer än Johan då, men har har ju inte direkt nån sångröst...

Läste Syster Evas blogg förut som jag ju länkar till. Hon har ju olika färgteman varje fredag - är det nån tävling eller nåt...vet inte...men iallafall är visst dagens färg blå. Då måste jag bara visa den här bilden från Chania, Kreta. Har ni sett en blåare himmel?

Nä nu JÄ---R...

...måste jag ta mig i kragen! Fläskmagen ska bort - en gång för alla!!! Det första jag hörde i morse när jag satte på radion var att nya forskningsresultat påvisar att BUKFETMA även hos normalviktiga ökar risken för diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och cancer med 13%!! JAG VET JU DETTA - varför i hela Hälsingland gör jag då inte något åt det på min kropp??? Är jag helt dum eller???
Jag har:

1. BUKFETMA

2. FÖR HÖGT P-GLUKOS (6,9 mmol/L fastande i förrgår!)

Alltså risken för att jag får diabetes är överhängande. Många fler med mig bär också på sjukdomen utan att veta om det. Det är ju det som är så lurigt med Typ 2 diabetes! http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/diabetes/article351382.ab

Så nu är det slut med snaskandet och NI gott folk är mina vittnen. Mätte mitt midjemått förut och blev inte glad. Vägde mig också och blev inte gladare. Så okey här kommer värdena.................78 kg GAAHHH...........100 cm runt magen GAAAAAAAAHHHHHHH!!!!
Mitt mål är nu att minska minst 20 cm i midjan. Vikten skiter jag i - den borde ju inte bli högre om jag minska mitt midjemått. Kvinnor ska inte ha mer än 88 cm i midjemått och för män går gränsen vid 102 cm. http://www.suntliv.nu/AFATemplates/Page.aspx?id=10284
Så snälla Ni där ute i cyberspace - ge mig en välförtjänt spark där bak och önska mig lycka till. Ni som är i samma situation som jag - häng på!

Åh vilka härliga kommentarer...

...man kan få ifrån dementa personer! Var hos en tant idag och skulle ta ett blodprov. Försökte mycket pedagogiskt förklara varför provet skulle tas, som man ska göra även om inte vårdtagaren "har alla tulpaner i vasen". Jag sa att det var doktorn som hade bett mig ta provet för att han skulle förnya hennes medicinrecept. Då la hon huvudet på sned och sa: "är han levande, doktorn?" Jaa...vad svarar man?

Demens är ju "de anhörigas sjukdom" och det är nog inte roligt när ens mamma eller pappa försvinner in i en annan verklighet, men ändå finns kvar rent fysiskt. Att sörja en person som fortfarande finns kvar, men ändå inte måste vara tungt. Att inte bli igenkänd av sin egen mamma/pappa, men ändå känna "plikten" att hälsa på trots att man inte får något som helst gensvar.

Många dementa, särskilt de som har sina klara stunder, drabbas av svår ångest och oro som är svår att komma till rätta med. Det enda som hjälper är egentligen mänsklig närhet och att försöka avleda från det som framkallar ångest. Det kan vara rena detektivarbetet att komma underfund med vad det är som skapar oron. Tyvärr finns det fortfarande en stark tilltro till medicinering för att "få lugn och ro på avdelningen" och visst....det är ju den enkla vägen. Att droga ner istället för att sätta sig en stund på sängkanten och hålla handen och kanske bjuda på en kopp varm choklad. Varför finns det inga resurser till det? Eller handlar det om att omfördela resurser och tänka annorlunda?

Nåväl, tanten som jag tog prov på idag tillhör inte den kategorin dementa som har ångestproblematik. Och om jag blir snurrig på äldre dar så hoppas jag att jag blir det rejält! Om jag får vara egoistisk och inte tänka på mina stackars barn, förstås!

ANTI-rynkkräm tack...

...jag vet inte riktigt vad han menar med det, min käre man, men när han var på Finlandskryss häromsistens så hade han köpt en present till mig. Ett set från L òreal med dag- natt- och ögonkräm med antirynkeffekt!!!! Han skyllde på att han varit så grymt bakfull när han varit i taxfree-shopen, att han bara hade tagit första bästa förpackning som stod i hyllan!

Ok, tanken var ju god...eller inte....(fick en ½ meter Toblerone också, lite motsägelsefullt om han nu vill att jag ska vara smal och rynkfri). Började i alla fall att smörja in mig med dessa krämer med resultat att jag ser äldre och rynkigare ut än någonsin! Jag TÅL inte skiten antagligen! Det kliar nåt jävulst i ögonvrårna och jag är rödfnasig och torr som fnöske!

MEN - det kan även vara så att jag inte tål sminkborttagningslotionen jag fick av samme äkta man när han var på Travkriteriet i Malmö för nån månad sen! Jo det är sant!! Där hade det stått nån brutta från Oriflame och sålt små påsar med ovan nämnda lotion, ansiktsvatten och läppenna (med kort datum!). Hon visste väl att det var många äkta män där på NÅDER från sina fruar, och som därför tog chansen att se till att karlarna kom hem med en liten "försoningsgåva" till frugan.

Nä så nu får det bli Apotekets parfymfria hudlotion några dagar och jag hoppas verkligen att jag får tillbaka min släta persikohy ... hoppsan där ljög jag lite - nä men jag vill tillbaka till mitt habitualtillstånd åtmindstone, det är väl inte för mycket begärt?

Just det ja...

...Sofias presenter! Jo, hon fick lite smått och gott eftersom hon passerat stadiet då önskelistorna var två fulla A-4 sidor - tack å lov! Det blev två Lasse Åberg-tavlor, en plånbok, en änglamugg och en festtopp...gud va futtigt det låter...men jag tror hon blev glad och nöjd.

Jag tror att samvaron med familj och vänner på födelsedagen är viktigare för Sofia än antalet presenter. Hon är en tjej som nog helst skulle vilja ha upplevelser istället för prylar. En tripp till Kina för att knalla runt på kinesiska muren skulle hon gärna vilja ta - att ligga och sola på playan och parta på after beach går bort för henne....tror jag. För ett par år sedan var hon i Thailand med sin pojkvän och kom hem vit som en albyl! Hon hade varit på djungelsafari och ridit på elefanter istället för att pressa på stranden för att bli så brun som möjligt.

Ja min Sofia är speciell på sitt vis...å Emma på sitt...å Karolina på sitt...tänk att tre ungar kan bli så olika!!

Så var min härliga långledighet till ända...

...å då känns det faktiskt skönt att börja jobba igen! Helgen har varit av varierande innehåll. Först och främst har jag fixat med Sofias födelsedagskalas - hon hjälpte ju till lite själv också för hon bakade Philadelfiatårtorna!

Kalaset hade vi igår och vi var 12 pers + lille Lukas och jag får verkligen snart SPADER på våran trångboddhet!!!! Kenneth tycker det går hur bra som helst - "det är ju inte så många kalas om året" - nä då, bara en 7-8 stycken....och vi blir ju liksom inte färre. Sofia har visserligen lovat att vänta med barn några år till, SOM TUR ÄR!! Jag börjar bli smått desperat. Så om ni vet nåt hus, lerhydda (modell STÖRRE), lövkoja, slott eller barack så PLEASE------>call me!!

På lördagen åkte brorsan och jag till Örsjön med en - av mig tillverkad - "gravsmyckning" (se det misslyckade fotot nedanför). Pappsens aska är nämligen strödd i hans älskade fiskesjö och en vackrare sista viloplats får man leta efter. Det känns SÅ rätt. Jag åker tusen gånger hellre och sätter mig och minns min far vid sjöstranden än att jag sätter mig på en kyrkogård.