Rökning - NEJ TACK!

Är det något jag är stolt över mig själv för, så är det att jag inte har börjat röka. Alltså, det måste vara det DUMMASTE man kan göra! Så fort jag ser någon stackare som är slav under den lasten, så säger jag till mig själv: -Tack gode gud att jag kunde låta bli skiten på den tiden det var tufft att börja. För med min i övrigt dåliga karaktär hade jag aldrig kunnat sluta!
Jag om någon borde ju ha trillat dit. Hela släkten rökte under min uppväxt. Det var inte tal om att gå ut på terassen och blossa, utan vi ungar satt i rökdimmorna, vare sig det var i finrummet eller i bilen. Alla skulle ju röka samtidigt också. Man får hoppas att denna passiva rökning inte gjort någon större skada.
Tyvärr gick mina två äldsta döttrar i fällan. Detta trots att de växt upp i en rökfri miljö. Jag TROR att Emma har slutat - hon rökte i alla fall inte under sina graviditeter. Du har väl inte börjat igen Em???? Då blir mamma grymt sur på dig, det vet du!
Sofia däremot, blossar på för fullt. Så bor hon i Norge också och där finns det väl ingen rökfri vuxen. Den där lilla späda kroppen hon har, får ta emot denna giften. Det gör ONT i mig! Som sjuksköterska ser man ju konsekvenserna av vad mångårig rökning ger. Skulle vilja ta med mig tösungen hem till de vårdtagare som sitter hemma med sina syrgaskoncentratorer och kippar efter andan, med sina KOL-diagnoser. Ångesten lyser i deras ögon. Faktum är ju också att så gott som alla rökare får KOL förr eller senare.
Fjortisen Karolina verkar kunna stå emot kompistrycket hittills. Jag TROR faktiskt inte att hon kommer att börja. Hon behöver inte nån cigg i handen för att se cool ut. Hennes självförtroende är ganska hyfsat, så jag tror hon fixar det.

Så gott folk som inte har fimpat - GÖR DET och lev lite längre!

Man ska ha husvagn...

Vi drog till Strömstad, gubben å jag. Gick och strosade lite på stan och shoppade lite onödiga prylar. En tvålkopp och en tvål bl a- helt onödigt men kul. Köpte ett par Scholl-tofflor också så där spontant som bara jag kan. Provade dem knappt eftersom affären skulle stänga 4 minuter efter jag klev in. Man såg ju på expediten att det inte var poulärt att komma inklampande så där strax innan stängningsdags på lördagen. Men se - jag handlade ju! Såna kunder som mej växer inte på trän! Kände sen att de klämde lite väl mycket, de där tofflorna. Men snygga är dom!

Vi gick och käkade på en lite krog i hamnen. Jag tog en räktrålare, alltså en liten träbåt med ca 25 räkor i. Lite bröd och en pytteskål med aioli. 125 spänn. Med på köpet fick jag gråa människohår, ca 5-10 st. Äckligt! Jag la dem på kanten och när servitrisen kom och frågade om maten smakade bra, visade jag henne håren.
-Oj då, sa hon. Japp! Det kan man säga. Hade det varit redan pillade räkor hade hon fått dem över huvudet. Nu teg och led jag. Haha! Man är för snäll!

Efter den delikata måltiden, drog vi ut till Lagunens camping. Svärföräldrarna hade sin husvagn där i flera år, men efter svärmors död rev svärfar ner hela "bygget". Något han säkert ångrar idag.
Vi träffade i alla fall av en händelse campingbossen him self när vi anlände till Lagunen. Christer hette han och hux flux hade vi bokat en husvagnsplats!!?? Vi har ju för fasen ingen husvagn!!
-Jo, sa gubben. -Vi måste skapa en ny tradition i familjen. Då vet vi ju vad vi ska göra på semestrarna! Det är bara att dra till kusten!
Bye bye Kreta, tänkte jag...Hello Grums! Där ska vi köpa husvagnen. Tyckte Christer...
Fortsättning följer....

Semester...yeeees!

Åh vilken latdag på jobbet. Hade bara tre inplanerade arbetsuppgifter idag så min kollega och jag började dagen med att städa vårt kontor. Detta var välbehövligt. Vet inte när vi hann städa senast, kanske två månader sen....Ganska snuskigt med tanke på att vi är sjuksköterskor. Men så är det i den kommunala verksamheten. Vi tjänar visserligen bättre än syrrorna i landstinget, men de slipper att städa kontor, tvätta bilar samt se till att dessa kommer på service, däckbyten m.m. Så ja- det var ganska dammigt.
Vi är "barn"-fria denna helgen, gubben å ja. Fjortisen har åkt med en kompis till Stockholm. De ska till Globen och se Avril Lavinge....tror jag hon heter. Så nu MÅSTE vi ju hitta på nåt kul!
Ska ställa mig på orbitracken en stund nu och sen duscha så att jag är fräsch när gubben kommer hem från jobbet vid 20-tiden. Sen äter vi nåt gott och sen somnar jag i soffan som vanligt!

Hej hopp!

Vrede...sorg...saknad

Min pappa dog den 11:e februari. Måndag. Plötsligt var han bara borta och jag skulle aldrig mer få prata med honom och. Han fick sepsis (blodförgiftning), en av de vanligaste dödsorsakerna faktiskt. Men ett av de mest onödiga sätt som finns att dö på - som om det nu finns något nödvändigt sätt...
I pappas fall började det med ett eksem i hörselgången. Han pillade och kliade sig med tops och annat som fick plats i örat varpå det blev infekterat. Men gå till doktorn och få lite salva är ju dumt. Istället svullnade örat upp så det såg ut som han brottats på elitnivå - blomkålsöra!
Fredagen kl 14, innan han dog, fick han feber och frossa och gick och la sig. Där låg han hela helgen tills hans fru ringde till mig söndag kl 13 och ville "ha ett råd", för att pappa var så dålig. Hon sa att han inte svarade på tilltal, inte hade varit uppe på toaletten sen lördags morse samt bara låg och skakade. RING EFTER AMBULANS sa jag väldigt tydligt. Det gjorde hon och den kom och hämtade pappa vid 16.30-tiden. Då hade han ett blodtryck på 70/40 och avstannad urinproduktion. Blev inlagd på infektionskliniken och fick högdos antibiotika och massor av vätska intravenöst.

När jag kom till honom tidigt på måndag morgon var hans hudkostym täckt av petekier (punktblödningar) och han hade fruktansvärda smärtor i kroppen som var alldeles stel. Ansiktet var rödmosigt och han var inte riktigt "med i huvudet". Blodtrycket visade föga tendenser att stiga trots att han nu hade fått 10 liter vätska. Urinproduktionen var minimal. Trombocyterna i blodet var kritiskt låga. Svaret på blododling påvisade växt av staffylokocker och streptokocker. Nu fick han behandling mot endokardit då man även hört ett blåsljud på hjärtat.
Jag tog ledigt från jobbet och var hos pappa hela dagarna- kunde inte fokusera och ville inte att han skulle vara ensam.
Dagarna gick och på femte dagen (fredag) kunde man ana en förbättring - han svarade på behandlingen och efter samtal med läkaren, som var försiktigt optimistisk, kunde jag pusta ut lite. Värsta krisen var över, men rehabiliteringen skulle bli lång. Örat, roten till det onda, läktes på två dagars behandling med Daktakort.
Jag gick in till pappa och vi kunde prata om det som han varit med om, men han hade minnesluckor. Kom bara ihåg att han gått och lagt sig och vaknat här på avdelningen. Vi löste korsordet ihop och innan jag åkte för dagen, fick han en kram och puss. - Jag älskar dig pappa, sa jag. -Jag älskar dig med, svarade han.
Sen åkte jag hem. Min bror skulle hälsa på dagen efter och eftersom krisen var över, tänkte jag återkomma först på måndag.

På söndag morgon ringer pappas fru och säger att de ringt efter henne från sjukhuset. Pappa hade plötsligt fått andningssvårigheter och blivit vänstersidigt försvagad.
Min bror och jag kastade oss i bilen och körde de drygt 5 milen till sjukhuset. Pappa låg på IVA. När vi kom in till honom var han mycket dålig. Han andades med 5 liter syrgas på mask och kunde inte prata. Frampå eftermiddagen kom han in på CT-hjärna och där konstaterades en massiv blödning. Prognosen var mycket dålig. Jag förstod att pappa hade ångest eller smärta. Han kramade min hand så hårt, så hårt. -Han kramar min hand, sa jag till sjuksköterskan. -Be honom göra det igen, sa hon. Det gjorde jag....men fick då ingen respons. Hon bad oss gå ut lite.
Vi satt i väntrummet. Läkaren kom ut. Han behövde inte säga något. Jag förstod. Han förklarade för pappas fru att pappa inte verkade ha några reflexer kvar och att han med största sannolikhet var hjärndöd. Avgrunden öppnade sig...är det MIN pappa han pratar om????
Frågan om organdonation kom ganska omgående. Jaha...vad ska vi säga nu...kan vi få tänka lite på saken...det kom så plötsligt...
Vi fick tänka över natten. Det skulle ändå ta ett tag att genomföra all tester för att konstatera att han verkligen var hjärndöd. Pappa hade inte anmält sig till donationsregistret och han hade aldrig yppat sin åsikt i saken för någon av oss. Men pappa var humanist. Jag kunde höra honom säga: -Ta vad fasen ni vill.

När vi väl sagt ja till donation och testerna var klara blev det full aktvitet. Pappas organ behandlades med allt möjligt för att bibehålla så god kvalitet som möjligt. Hans kropp bäddades in i värmefiltar. Jag kunde inte för mitt liv betrakta pappa som död. Han andades, visserligen med respirator, hans kropp var varm och go och hans kinder var rosiga. Jag var bara tvungen att få komma och ta adjö av honom "när allt var färdigt". Det blev det kl 23.00 på måndag kväll den 11:e februari.

Ett par månader senare blev vi kallade för eftersamtal. Vi fick då veta att pappas lever transplanterats till en man född 1964 som varit sjuk i många år. Han hade kunnat lämna sjukhuset ett par dagar efter operationen och mådde nu bra!
Njurarna donerades till två njursjuka män, födda 1949 och 1943. De mådde också bra nu!
Hjärtat hade inte kunnat tas om hand pga aortaförträngningen de upptäckte. Lungorna gick inte heller att använda då pappa var rökare i hela sitt vuxna liv.
Men jag blev varm i hela kroppen när jag fick beskedet att tre människor lever vidare tack vare pappa. Det gjorde hans meningslösa död meningsfull. Vila i frid, älskade pappa!

Det är mååååndag morgon...

men mitt huvud känns som vanligt efter ett helgpass på jobbet- en slags hang over kan man säga. Dokumenterade jag allt? Kom jag ihåg att rapportera det och det?? Kunde jag gjort något mer för den där vårdtagaren?
Men nu har nedräkningen börjat för på fredag säger jag morsning å good baj på en månad och jag SKA INTE tänka något på jobbet! Äh nu ljuger jag....

Midsommarafton förflöt lugnt och fjortisen höll sig i skinnet. Hon fick vara ute till tolvslaget - gissa om hon var nöjd. När gubben och jag kom hem på natten från goda vänner, hade hon skrivit ett litet kärleksbrev till oss som tack för förtroendet. Gulligt! Men på förmiddagen när hon gick ur bingen var hon lika ljuvligt grinig som vanligt...suck...
Jag började inte jobba förrän kl 14 på midommardagen, men gud så seg jag var. Hade inte druckit särskilt mycket så halva baksmällan får man nog pga av sömnbristen.

Idag ska jag ägna min lediga (regniga) dag åt städ och tvätt. Lite lätt så där, bort med värsta synliga skiten bara. Skulle helst vilja träffa mina barnbarn för nu är det över en vecka sen sist, men de bor flera miiiil härifrån, snyft...och jag MÅSTE verkligen röja. Men snart är det semester!!

Midsommartankar...

Kom inte i säng förrän 02 igår. Hade ett gemytligt firande med ett par vänner. Tyvärr skulle jag jobba idag, men hade turen att kunna byta tur med en kollega. Så jag kunde ta mig ett par glas vin. Gott! Fjortisen ville ju så klart inte vara med oss, utan hängde med sina kompisar nere på campingen. Igår fick hon vara ute till tolvslaget - gissa om hon var nöjd. Hon hade skrivit ett litet kärleksbrev till oss innan hon gick och la sig. Gulligt.



Man får lite funderingar så fort det blir storhelger. Har kommit fram till att jag inte har skapat några direkta traditioner i familjen. Det blir lite hipp som happ och man tar det som det kommer år efter år. Beror säkerligen till stor del på mitt vårdyrke, där man arbetar jul, nyår osv. I min önskedröm bor familjen i ett lagom stort mysigt hus som pyntas efter årstider och doftar av nybakat bröd minst en gång i veckan.

Huvudvärk...

vaknade jag med i morse och hade jag med mig hem i från jobbet. Idag har min kollega och jag ägnat oss åt det mest meningslösa (som det känns..)- kontrollerat apodosrullar! Majoriteten av våra vårdtagare får nämligen sina mediciner dosdelade i små genomskinliga påsar, en för varje medicintid på dagen. Dessa påsar kommer i rullar med perforering mellan varje dos. Varje rulle innehåller mediciner för 14 dagar. Vår uppgift är alltså enl Socialstyrelsens krav att kontrollera att första och sista dygnets mediciner i dessa rullar stämmer överens med doktorns ordinationer. Ett mastodontarbete som tar en hel eftermiddag som kunde ägnats åt vårdtagarna istället!

Har idag gått igenom 30-40 rullar. Det som känns än mer meninglöst är att vi sjuksköterskor kontrollerar att dosapoteket som förpackar och administrerar rullarna till oss sköter sitt jobb, vilket de naturligtvis gör med SINA kontroller.
Undersköterskorna som ger vårdtagaren medicinen på delegering från oss sjuksköterskor, kontrollerar också att antalet piller stämmer innan vårdtagaren får medicinen i sin mun. Visst, det är bra att det finns säkerhetsrutiner, men ibland går det för långt. Misstag sker ändå när man har med folk att göra!

Så jag kom hem med sprängande huvudvärk och fann att huset var invaderat av tonårskompisar till Karolina ("lilltjejen"), eller ja...de var fem sammanlagt. De tar i alla fall plats. Jag satte mig i ett hörn av diskbänken och knaprade i mig en morot - där märktes jag minst. Orkade bara inte vara en käck och trevlig morsa, utan pustade ut när hela gänget drog iväg till köpingen för att käka pizza.

Hej igen!

Det var ju kul det här. Alltså jag är på övningsstadiet så ni (du Emma, haha) får ha tålamod. Jo, jag var ju inne på Kreta förrut. Det är ju bara sååå underbart där. Kolla in bilden från Elifonissi - man trodde ju inte att det kunde vara så vackert någonstans. Vi hyrde en bil och körde en väldigt slingrig tur över berg och dalar tills vi kom fram. En upplevelse att rekommendera. Det tog fyra timmar att köra 15 mil, haha.

080616, dagen då mitt bloggliv startar

Hej!
Ojdå, jag har skapat en blogg - jag som är så kass på datorer. Nu får man se om det funkar bara. Typiskt nog så började det åska när jag satt här och "skapade", så jag blev extra stressad.
Jaha ja...jo jag är ledig från jobbet idag och regnet öser ner för det är ju snart midsommar. Det blir väl till att beställa en "sista minuten" till Kreta. Blir så sur på löpsedlarna som luras och säger att " i år blir det den hetaste sommaren på hundra år", typ. Men man går ju på det, år efter år.
Fasar på annat sätt än vädermässigt för denna sommaren- har en FJORTIS i familjen. Nu tjatas det från dag 1 på sommarlovet om ändrade utetider för "alla andra får". Gud vad skönt det ska bli när hon, som är min sista (av TRE) tonåring, fyller arton. Tjolahopp, om det nu är nån som läser detta!