VILA I FRID

Den här lilla runda kompisen försvinner om ett par dagar, men jag vet inte om saknaden kommer bli särskilt stor. Den var finare i silver tycker jag - kändes mer värdefull på något vis i den metallen. Men så är jag ju så gammal att jag levde på ett-öringens tid också och ett-öringen var ju inte så mycket mindre menar jag.

Svenska folket har i alla fall de senaste månaderna, påminnts (uppmanats?) att rensa skåp och lådor på de små bruna slantarna. Precis som om man har stora skattkistor med 50-öringar gömda hemma!? Eller vem lägger hårda pengar i madrassen? Kändisar kanske förresten. Såg i nåt kvällsmagasin på TV, att de hade en sparbössa i form av en hög plastcylinder i studion. Till den uppmanades den inbjudna kändisen för dagen, att ta med och skänka sina surt förvärvade femtioöringar. Och kändisarna hade 2-literspåsar med kopparpengar med sig! Imponerande! Får de kanske sitt gage i dylik valuta?

Dagens fråga "på stan" i lokaltidningen i morse: "Har du gjort dig av med dina femtioöringar?" Och?? Om man nu råkar ha två stycken kvar i plånboken, so what? Får väl spara dem och visa för barnbarnsbarnen då!

GRÄSÄNKANS BLUS

Gubben åkte iväg till Malmö efter lunch i fredags och här sitter jag och trånar efter honom! Han var i Varberg när jag ringde honom nyss. Skönt är det att fortfarande vara kär och galen honom! Eller ja, galen var väl kanske att ta i...men han fattas här hemma när han är på turné med sina travtokiga polare.

Nu har jag ju inte direkt varit ensam, tvärtom! Lägenheten har varit full (vilket iofs inte är nån svårighet att uppnå...ge mig ett HUS!) av döttrar, barnbarn och en pojkvän av senaste modell. Vi har varit i skogen och letat svamp - hallå, var är den då? "Alla andra" bara går ut i skogen och hämtar korgar fulla! Ha, säger jag då!

I vilket fall som helst så åkte vi till skogs, min stora töser, småpojkarna och en galen boxer som heter Åke. Eftersom jag gärna lufsar iväg så hamnade vi efter ett tag långt ifrån varandra och stackars Åke hade fullt sjå att hålla koll på sin människoflock. Han sprang som en tok mellan oss och var ett par gånger ute på landsvägen till vår stora fasa. Då började alla tjoa och ropa på honom så han blev alldeles yr i bollen och inte kunde lokalisera varifrån alla röster kom ifrån och vem han skulle lyssna på! Han var ruggigt nära att bli påkörd när han stod där mitt på vägen och funderade, stackars vovven! Sen var det koppel på resten av "svampplockningen".

Åke

Dagen avslutades med en kräftskiva av miniminiformat. Jag, min snåljåp hade köpt ETT paket kräftor, som stockholmsdottern Sofia och jag, skulle festa på på lördagskvällen. Helt plötsligt var det några fler som ville va med och kalasa. Emma och gossarna stannade kvar och Karro (!!), som jag absolut inte räknar med hemma på en lördag, ville också delta i skivan. Och hon ville ha pojkvännen med! Det var bara att åka till affären och ragga tilltugg i form av djupfrysta räkor som fick snabbtina mellan hushållspapper i rumstemperatur. Lite pain riche och ost, så var det kirrat! Och det blev två kräftor över!


Nu borde gubben passerat Göteborg....

Drosophila funebris

(bilden lånad på google)

Ett litet projekt hemmavid är just nu jakt. Jakt på bananflugor. Hagelbössa eller handgranat är icke att rekommendera (nej, jag har inte prövat dessa). Nix, det bästa vapnet är snabbt, hårt handklapp med fluga väl placerad mitt i. Kompletterar med liten skål innehållande vinäger, honung, vatten och diskmedel stående på köksbänken. Hur f*n uppstår dessa små äckliga fän? Eftersom jag hittat "flugboet" eller vad man ska kalla det - i en papperskorg med EN gammal persikokärna i. Kan persikokärnor föda barn? Tydligen.

Är hemma och är förkyld. Då finnes ju tid till googling. Med sökord "vad-kosta-det-att-bygga-ett-hus". Inte många träffar på det. Men nu har vi iallafall date med en försäljare för Smålandsvillan på måndag. Vi ska få se huset vi är lite sugna på ilr. Är huset ingen hit så har vi allafall fått se Sjuntorp - för det är där det ligger!