ANDERS MELLERUDS SISTA RESA

Såg ett reportage på tv i höstas om vården i Sverige - "Florence Karlssons sista resa" hette den och handlade om en svårt sjuk kvinna som hamnade mellan de så kallade, stolarna, när hon var medicinskt färdig. Hon skickades hem till sin lägenhet och allt ansvar för hennes vård hamnade på hennes dotter! Landstinget tog sin hand ifrån henne helt och hållet. Hennes liv slutade i svåra plågor med bl a liggsår pga att det inte verkade finnas någon organisation kring vård av döende människor där hon bodde - nämligen i vår huvudstad.

De sysslor som legitimerade sjuksköterskor verkade ägna sig åt där, var att åka runt och sköta katetrar och ge insulin! Vilket frukantsvärt slöseri med resurser!

Därför ska jag nu berätta hur flödet kring och vårt omhändertagande av svårt sjuka människor, gammal som ung, ser ut i min lilla kommun på ca 10000 invånare.

1. Biståndshandläggaren blir kallad till sjukhuset för vårdplanering. Patienten Anders Mellerud som är svårt sjuk i cancer har blivit remitterad till Palliativa enheten pga att ingen kurativ behandling längre kan ges. Han vill försöka komma hem och leva sina sista dagar i sin egen miljö med nära och kära omkring sig.
Anders kan inte längre äta någon fast föda utan får sin näring genom ett dropp som sätts varje kväll. Han har en venport inopererad under huden där man sätter detta samt även ger symtomlindrande medikamenter. Han har bl a svåra smärtor och får morfin mot detta.

2. Biståndhandläggaren kontaktar den sjuksköterska i Hemsjukvården som arbetar på det området som Anders bor i. Sjuksköterskan får en kort sammanfattning om Anders och hans sjukdom.

3. Sjuksköterskan kontaktar den avdelningen som Anders legat på och får en utförligare rapport. Hon får veta att Anders också har ett operationssår som behöver läggas om.

4. Anders träffar sjuksköterska och läkare från Pallaitiva enheten innan han åker hem från sjukhuset. Om behov finnes kan han även få prata med en kurator eller en dietist också.

5. Anders kommer hem och Hemsjukvårdens sjuksköterska möter upp med ett hembesök redan samma dag. Man kommer tillsammans överens om vilka tider som det passar bäst för hembesök att koppla droppet som ska gå över natten. Behövs regelbundna Morfininjektioner? Ska man komma på uppgjorda tider för detta, eller vill Anders ringa när det är dags? Nästan allt går att ordna, ingenting är omöjligt!

6. Eftersom Anders behöver en sjukhussäng och en rullstol kontaktar sjuksköterskan REHAB-teamet. Sjukhussängen levereras dagen därpå, eller står redan på plats när Anders kommer hem. Rullstolen likaså.
Sjuksköterskan ordnar en tryckavlastande luftväxlande madrass samma dag eller inom 8 timmar om den akutbeställs.

När Anders blir allt sämre och vården till slut är i terminalt skede, sätts ytterligare resurser in om det krävs, t ex Hemvårdsinsatser såsom vak, för att avlasta de anhöriga. Hos vissa vårdtagare har även sjuksköterskor suttit vak dygnet runt om det har krävts. Hemsjukvården och Palliativa teamet har hela tiden ett samarbete kring Anders och om han ångrar sig och vill avsluta sitt liv på sjukhuset, så finns det ALLTID en öppen retur till den palliativa avdelningen. ELLER så kan han åka in och t ex ställa in smärtlindringen under några dagar och sedan åka hem igen.

När sen Anders avlider har Vårdcentralens läkare hunnit träffa honom och gett delegering till Hemsjukvårdens sjuksköterska att konstatera dödsfallet.
Om anhöriga vill, gör Hemvårdens undersköterskor eller Hemsjukvårdens sjuksköterska, i ordning den avlidna kroppen. Vi ordnar även med hämtning av Begravningsbyrån om så önskas - allt i den takt som anhöriga orkar med. Det är deras önskemål i fokus.

7. Ca en månad efter dödsfallet tas kontakt med den/de anhörige för ett efterlevandesamtal. Kände de sig nöjda med vården som gavs, eller var det något vi kunde gjort bättre?

*************

I storstäderna kallas detta som vi dagligen arbetar med, avancerad Hemsjukvård. Jag bara undrar vari det avancerade ligger. Detta är det vi är utbildade att göra. Att sätta ett dropp, sköta en venport och ge injektioner av alla de slag ingår i alla sjuksköterskor utbildning.
Är det någon medicinsk utrustning som vi aldrig kommit i kontakt med, t ex en smärtpump, så kommer Smärtenhetens sjuksköterska ut och internutbildar oss. Som sagt - ingenting är omöjligt!

Varför används då sjuksköterskorna till att utföra delegerbara arbetsuppgifter i Stockholm?
Att få avsluta sitt liv där man önskar borde väl vara en rättighet var man än bor i landet?

MYCKET VATTEN....

...för att inte säga en hel flod, har runnit under broarna sen senaste blogginlägget. För att använda ytterligare en klyscha, så Är Det Mycket Nu.

Hösten t o m nu har varit kantad av bekymmer och krämpor. Gubben har tampats med sina njurstenar och jag med diverse annat smått och "gott". Det senaste är ont i lederna! Va fasen! Jag VET att jag fyller 50 alldeles strax, men för den sakens skull behöver jag väl inte bli överöst med påminnelser om att det fr o m nu bara kommer att gå utför?!

Våren ser ut att bli en dyr historia dessutom. Två 50-åringar, en 18-åring som tar studenten och ska på studentresa och dessutom körkort, en 30-åring, en 40-åring och en 65-åring. En altan ska byggas, en trädgård ska anläggas. En övervåning inkl badrum skall inredas. Tillkommer sen alla "vanliga" födelsedagar...gahhh :///

På jobbet är det jobbigt. Allt blir ju jobbigare när man har en jobbig privat situation. Då har man det jobbigast i världen känns det som. Typ jobbigasgast.

Sen saknar jag dottern och barnbarnet i Stockholm så det gör ont i hjärtat. De är alldeles för långt borta.



Men annars är det bara bra!