....när jag var i Huvudstaden på lite äldre dár med några kursare på nå´n slags studieresa. Vi bodde på vandrarhem, Chapmans (?) och skulle gå ut och göra Stockholm osäkert på kvällen. Efter att ha förfestat a la bonne, dvs - drickdigpackadinnandugårpåkrogendetärintesäkertduhittarnånsombjuder-metoden, så var vi ganska runda under fötterna när vi hamnade på Berns salonger. Det man då först bara måste göra är ju att besöka damrummet och pudra näsan (=gå och tömma blåsan på ungefär en liter eller så). På Berns innebar detta att man gick en trappa ner.
Vem mötte jag där nere i källaren tror ni? Jo, JOHANNES BROST!!
Nu infann sig i min berusade hjärna en känsla av att VI KÄNDE VARANDRA! Så vad gjorde jag??
Jag sprang fram till honom, Johannes alltså, tjoade: "NÄ MEN HEEEEEJ JOHANNES BROST!!" och kramade om honom.
Det roliga var att han hängde på och tjoade tillbaka "NÄ MEN HEEEEJ....ehhhh....DU!!" och gav mig en bamsekram tillbaka.
Bizzzzzzaaarr situation - för sekunden senare hade vi ju liksom inte så mycket mer att prata om, Johannes och jag....
Men min väninna som beskådat det hela fick sig ett gott skratt vill jag lova.
3 kommentarer:
Hahahahahahaha!
Johannes Brost handlade av mig en gång när jag jobbade på en Seveneleven i centrala Stockholm. Minsann. Men jag låtsades som att jag var helt oberörd, som att jag, typ, inte kände igen honom. Vad B...
Ja utan alla promille innanför västen så hade jag ju säkert bara gjort det samma - svept förbi honom med näsan i vädret utan att bevärdiga honom med en enda blick!
Nä....så hade jag nog INTE gjort. Hade säkert gjort som med Tjorven -ställt mig och pekat...
Hysteriskt kul!!!!
Skicka en kommentar