Vi hade den årliga kusinträffen igår. Det var roligt att träffa släkten med respektive igen och konstatera att vi bara blir fler och fler. Ett nytt kusinbarn varje år! I år försökte vi mixa oss runt långbordet - det var nåt nytt. Annars har man suttit i sina små grupperingar och således suttit brevid sin morsa och brorsa och pratat - hur kul är det då? Vad är det då för mening med kusinträff kan man undra? Morsan pratar jag ju med dagligen (på gott och ont).
Jag roade mig med att verkligen studera och iaktaga mina släktingar i år.
Min ena faster sprang runt som ett torrt skinn och passade upp på alla, vilket visserligen inte var någon överaskning - hon är sån. Hon sätter sig ner och försöker vara social en nanosekund, för att sen rusa upp för att nåt litet barnbarn (hon har sex st - pojkar allihop i åldrarna 2 veckor - 8 år) ropar: "Faaaaarmoooor, jag vill ha saft - NUUUU!" eller "Faaaaarmooooor, jag är bajjjjjjjsnödig - KOOOOM!!!"
Hon är väldigt lik min farmor (hennes mamma). Min bror och jag var lika obarmhärtiga mot henne när vi var små.
Min andra faster är motsatsen till min första - disträ på ett skönt sätt och mycket lik min farfar Gustaf Regeskog (hennes pappa).
Han var...speciell, intelligent och otroligt disträ! Man kan ju ha tummen mitt i handen - min farfar hade den någon helt annanstans! Han var en teoretiker ut i fingerspetsarna. Att på ett rättvist sätt beskriva hans personlighet skulle ta ett tag.
Han lyckades, som exempel på hans "disträhet", köra vilse i Brålanda efter att ha bott där i över 40 år. En annan gång körde han mot enkelriktat i Vänersborg, blev stoppad av en polisbil och frågade då vilken stad han var i!!
Min fasters katter blev av med sin mat vid ett tillfälle hon var på besök hos sina föräldrar - farfar hade glufsat i sig den som nattamat. Tre folieburkar med Sheba-kattmat! Han trodde det var nån slags paté...
Men sen var han ju också otroligt smart. Var svensk mästare i bridge och skulle kunnat göra vem som helst luspank i poker. Åren innan han dog skrev han tre böcker om sin hembygd.
Mina barn var inte med - Sofia hade en dejt, Emma orkade inte ta tåget med sina två små huliganer och Karro - tja hon är 15 år, behöver väl inte säga mer...
Kenneth var på Derbyt på Jägersro. Så det blev morsan och jag som representerade min familj.
Då är frågan: är jag lik min mamma? Nej bevare mig väl!???
Hon är också...speciell. Men det är en annan historia som jag får spara lite på...
I eftermiddag ska jag jobba och jag hoppas att det är lugnare än i fredags kväll...
Tjingeling!
4 kommentarer:
Jag är väldans lik min mamma i truten...inte bra , hon babbalr oavbrutet och det gör nästan alla av oss syskon..MEN det kan väl inte vi rå för eller hur??
Ha det bra på jobbet
Kram
Din farfar verkade vara en härlig typ. Köra fel i lilla Brålanda det är banne mig inte dåligt. Men det är väl så med många människor med högt iQ att de för övrigt inte behöver vara på topp. Herregud man kan ju inte vara bra på allt. Jag är ju från Brålanda och känner till lite Regeskog folk, för det var väl släkt till dig.
Japp - jag är född Regeskog.
Ja, släkten är alltid något i särklass. Någon gång ska jag skriva en bok om min.
Skicka en kommentar