fredag 27 februari 2009

Värdet av pengar och av livet

Ni kommer väl ihåg mitt lilla utbrott förra fredagen, när lilla ängeln ruinerade mig hos frissan. Vet ni vad hon gjorde idag då? Hon köpte ett paket hårfärg!!!! Tror ni det känns som pengarna kastades i sjön, eller??? Detta i kombination med MENS är inte bra för mitt hjärta - GRRRRR!!

Nu något helt annat. Såg ni "På liv och död" på SVT1? Handlade om donationscentret på Sahlgrenska och deras fantastiska arbete. Eftersom vi tog beslutet att donera pappas organ när han dog för ett år sedan, så berörde detta programmet mig djupt. Men jag kom på att jag själv inte gått in på Donationsregistret och anmält mig själv! Det har jag gjort nu och du som ännu inte tagit ställning till detta - gör det! Särskilt om du kan tänka dig att ta emot organ om det skulle behövas!

Vi fick veta efter ett par månader att pappas lever donerades till en svårt sjuk man, född 1963. Han mår nu bra. Njurarna gick till två män i 60-årsåldern.
Jag tycker det är fantastiskt och gör att pappas bortgång inte känns fullt så meningslös.

6 kommentarer:

Sarah sa...

Har tänkt på det flera ggr, men samtidigt känns det lite läskigt..Men självklart vill man ju själv ha hjälp om det skulle behövas. Måste fundera lite till, bara...

Kicki sa...

Var kul att få veta att andra människor fick ett bättre liv av organen, måste kännas bra att ni tog de beslutet!

Helena sa...

Uuuuurrkkkk.... Jag hade blivit VANSINNIG på den lilla tonåringen(har ju en liknande fröken själv...) Lite trösterikt att din pappas organ kunde hjälpa andra människor till ett bättre liv. Hur får man reda på vad organen gått till? Är inte det kringärdat av mängder av sekretess??
Kram

Malin sa...

Jag har också tänkt göra klart med det där, men det känns som om man kommer på sig själv med att man kan dö när som helst och det vet man ju at man kan men det blir så kusligt,,, surr igen.
Apropå mens... samma här och humöret är verkligen inte på topp. Jisses skulle vilja få vara alldeles själv dessa dagar i månaden. Stubinen är kortare än kortast. Stackars min familj.

Christina och Carina sa...

Aldrig!!!!

imse sa...

Jag har anmält mig till registret för flera år sedan. Man får ta vad man vill av mig.