Vi hade iallafall tur med vädret...

Är nyss hemkomna efter en fin helg i Strömstad. Eller ja, helt smärtfritt har ju inte det hela förflutit pga av en viss liten madam som stannade kvar hemma. Under översyn av sin stackars mormor. Hon, lilla madamen alltså, fick förmaningar om att komma hem i tid på kvällen, dvs kl 24, och att då inte sätta sig vid datorn resten av natten. Kvart över tolv ringer min mobil, gubben och jag hade precis knoppat in, och det är min mamma som oroligt säger att Karro inte kommit hem. Jag försöker lugna stackars mamsen och lovar att se till att tösen är innanför dörren omedelbums. Ringer alltså upp henne och hon svarar som vanligt att hon är precis utanför huset! Det går en kvart. Jag ringer upp mamsen - har hon kommit hem nu? Näej då, inte en skymt syns av henne. Jag knappar åter in hennes nummer och när hon nu svarar är jag redigt förbannad.

"Nu går du hem, på momangen! Precis utanför huset? SÄKERT! Var ÄR du unge?? Mormor är jätteorolig för dig! Visa lite respekt!!"
"Jag är vid Kvarnkullen" svarar lilla tonårsmarodören då.
Kvarnkullen är närbutiken i kvarteret som inte ligger strax utanför vårat hus, utan åt helt andra hållet.
"Hur har du hamnat DÄR då? Har du glömt var du bor eller? Rompa dig hem nu, du ska vara innanför dörren inom 2 min!!"

Ytterligare 10 minuter går. Ringer mamsen. Nä hon har inte kommit hem.
Nu tar pappa över ärendet och då är det annat ljud i skällan, om jag ska uttrycka mig milt. När han ringer så slutar hon ljuga (????) och är helt plötsligt uppe i köpingen istället för bakom vårt hus. Kvart i två kommer hon äntligen hem till en helt uppriven mormor, som målat upp det värsta scenariot för sina ögon. Våldtäkt, kidnappning, överfall...
Tydligen hade det varit nåt tjafs med/om nån kille och med rödgråtna ögon hade hon bett sin mormor om förlåtelse. Och satt sig vid datorn resten av natten....

Finns det något mer egoistiskt än tonåringar? Om 2 år och 7 månader fyller hon 18. Jag längtar. Madre mia....