Puh - tror det klarade sig...

...från vidare krångel den här gången och jag kommer att fortsätta läsa din blogg Tant Brun, för den är så bra! Men kanske vågar jag inte kommentera nåt mer - det får jag lá göra här istället om det är nåt jag känner att jag måste säga dig.

Nu känns det att man börjar att varva ner inför semestern, eller ja inte bokstavligen kanske för jobbet måste ju skötas. Men jag känner mig lite smått sprättig - som om jag har sockerdricka i kroppen ungefär. Allt är a piece of cake - typ! Lovade innan jag gick hem att jag, som är ensam på mitt område imorgon, ska hjälpa en kollega som också är ensam på sitt. Vet inte riktigt hur jag tänkte där, men som sagt det ordnar sig!
Det haltar en hel del just nu på jobbet, då en av "heltiderna" är sjukskriven. Så man får hoppas att ingen bränner ut sig innan hösten kommer. Det kan ju lätt bli så när man får jobba för två när man skulle behövt vara tre!

Dessutom är vi sedan 1/6 anslutna till det nya Närsjukvårdsavtalet, som innebär att vi på uppdrag av Sjukvårdsrådgivningssyrrorna, ska åka ut och bedöma personer över 75 år i kommunen som ringt dit. Detta ska ske mellan 16-22 på vardagar och 7-22 på helger. Men tro inte att vi fått någon extra resurs till detta - ånej det ska vi fixa på två personer det med. Vi har visserligen rätt att neka om det absolut inte går, men känner jag oss rätt kommer det inte ske så ofta. Är man Florence, så är man.

Sen måste jag fråga alla tonårsföräldrar en sak. Sover era tonåringar fram till kl 12-13, för att sedan gå direkt från sängen till datorn, nu när solen skiner? Det gör min! Sen går hon ut när solen börjar gå ner. Nä...jag överdriver liiite. Hon har faktiskt varit iväg ner till sjön ett par gånger den här veckan, men jag kommer ihåg när jaaaaag var i den åldern..Då var man vid sjön från morgon till kväll när det var sommarlov och solsken. Ja se ungdomen av idag...

Tjingeling!