OOOPS!!! HUR HAMNADE VI HÄR???

Vi tog en tur till Strömstad idag, gubben och jag. Skulle kolla till husvagnen och se hur den hade klarat den bistra vinterkylan. Åjodå, den stod där insnöad och grann som en tydlig påminnelse om att det är väääldigt långt till sommaren! Inga läckage varken här eller där, bara brandvarnaren stod och pep för fullt för att batteriet var slut. Så vi tömde och bytte torrbollen och åkte in och tog en fika på legendariska Kaffedoppet nere vid Strömstads båthamn.

Så skulle vi hem. Nu är det så att vägen till vårt semesterparadis är allt annat än rolig, så jag kom med den lysande idén att vi skulle testa en annan.

Hade nämligen haft lite span på vägskyltarna och vid Skee så finns det en som det står Håvedalen på. Denna skylt återfinns även flera mil bort på den vägen vi brukar åka. Så yes! Detta MÅSTE ju vara en genväg, tyckte jag!

Vi styrde kosan mot Håvedalen och väderstrecket stämde ju, tyckte jag. Vi måste ju komma ut nånstans närmare Bullaren.....eller??

Så gubben körde och jag höll koll på allt annat som t ex fina isskulpturer längs bergväggar, djurspår i snön och andra viktigheter.

Japp, så kom vi då fram till Håvedalen.... och på 30 sekunder hade vi passerat...eh denna lilla by bestående av två hus (man kan undra varför man skyltar så storslaget för denna lilla prick på kartan - har det måhända hänt något världshistoriskt här? Ett gigantiskt krigslag, ett mord eller har Håvedalen kanske varit en stor stad som brunnit upp år 1314?).

Nu var det bara att ta sig vidare framåt mot den gamla vanliga vägen, som vi självklart snart skulle komma ut på!

Helt plötsligt dök det upp en vägskylt som det stod ÅMÅL 127 på! Och den pekade åt HELT fel håll!!

Nu måste erkännas att en viss förvirring uppstod i min annars så skärpta hjärna.

"Nä men alltså, vi KAN inte svänga åt det hållet! Det måste stå fel på skylten! Nån måste ha vridit den fel bara för att jäklas!! Det förstår du väl", tjoade jag till gubben som med ett "uns" av skepsis passerade detta vägskäl på min order.

Så vi körde och körde. Vägen blev smalare och slingrigare, för att inte snacka om halkan! Det var rena blankisen!

"Det här är ju värre än de där bergsvägarna i Norge", muttrade gubben....................när en knallgul skylt med orden "NORSKE RIKSGRENSEN" dök upp!!

Hur fasen gick detta till?? Ja inte vet jag, men tydligen var batteriet i mitt utmärkta lokalsinne slut....gaaah!!

Till slut kom vi fram till Kornsjö och kunde lokalisera oss igen. Resan hem blev en dryg timme längre, men mer......hm...spännande.