RED LIGHT!!!

Gaahh - i morgon ska en kollega och jag undervisa våra övriga kolleger i data. Av någon underlig anledning, tyckte min chef att jag skulle bli systemansvarig för vårt journalsystem. Som jag tidigare nämnt suuuuuger verkligen mina kunskaper i ämnet datorer. Det har liksom aldrig intresserat mig hur internet fungerar eller hur datorn kan bli sjuk av virus, maskar och trojaner. Virus förstår jag vad det är, och hur det fungerar - det smittar ju - men det andra???? Vad f-n är en trojan? Den trojanska hästen - har den med detta att göra? Nog för att de gamla grekerna var före sin tid, men jag får ändå inte ihop den kopplingen - trög som jag är.
Mask kan man ju få, vilket medför klåda där man helst inte vill klia sig. Men hur fungerar det på en dator? Läggs det maskägg i hårddisken? Smittar även detta? Hjälper det att låta bli att bita på naglarna och tvätta händerna innan man knappar på tangentbordet? Ja ni hör vad urbota korkad jag är!

Men nu har jag ju varit i Stockholm på kurs och fått ett litet, väldigt litet hum om hur just vårat system fungerar. Men att ge mig titeln ''systemansvarig'' känns lika normalt som att ge Kungen titeln ''pizzabagare''.

Det där med att undervisa andra är inget jag har någon som helst erfarenhet av. Men jag minns med fasa hur hemskt jag tyckte det var att ställa mig inför klassen och redovisa. Jag hade nämligen väldigt lätt för att rodna och då snackar vi inte att bli lite fläckig på halsen. Här snackar vi stoppljus i hela fejan! Inte tomatrött, utan vinrött!!
Vidare hade jag tunnelseende och tunghäfta och jag såg i ögonvrån hur läraren besvärat vred på sig, när jag så snabbt som möjligt, stammande försökte rabbla fram min del av redovisningen.

Med åren har problemet med rodnandet lindrats - tack och lov! Det var ju inte enbart vid redovisningar jag blossade upp, utan det kunde hända precis när som helst och det gick inte att hejda:
Jag rodnade när killen jag var kär i hejade - "vad är det med henne, é hon sjuker eller"?
Jag rodnade när läraren berättade att det försvunnit pengar i jackfickor i korridoren - så alla trodde att det var jag!
Jag rodnade när det pratades sex och onani - tjoho, här ser ni en som sexar och onanerar hela tiden!!

I morgon ska jag alltså ställa mig där framme igen. Skillnaden är att jag inte längre är rädd att göra bort mig - det får bli som det blir. Men det hade ju så klart varit roligare om man hade kunnat liiite mer om det man ska lära andra. Det känns lite som en förutsättning, men jag kan ha fel...