EN MYSIG "TJEJDAG" PÅ KÖPCENTRET

Fick ju lön i fredags. Mot Överby köpcentrum i Trollhättan!
Tonårsängeln "behövde" lite påfyllning i garderoben bl a skulle gympakläder införskaffas. Gubben jobbade och skulle inte åka med, så därför frågade jag mina stora tjejer om de också ville hänga på och det ville de ju. "Mysigt mams, med tjejdag", sa min äldsta.

Fick upp tonårsängeln ur sängen fram på förmiddagen och kom iväg. Vi gick direkt in på sportbutiken och hittade förvånansvärt snabbt det hon ville ha. Sen fikade vi - allt frid och fröjd. Eftersom mina vuxna döttrar är ena fattiglappar, lovade jag att betala för varsitt par skor åt dem. "Jamen då går vi till Skopunkten - köp två par och få det tredje på köpet, då får vi skor alla tre", tjoade en av döttrarna.
Okey, tänkte jag i mitt stilla sinne...som om skorna där skulle duga till tonårsängeln...
Vi styrde kosan till den tilltänkta butiken och de två äldsta hittade snabbt det de ville ha. Rejäla stövlar i rätt storlek!
Tonårsängeln däremot, ställde sig och viftade med ett par svarta "fin"-skor med 10 centimeters höga, smala klackar. Definitivt inget att halka omkring i snöblask med!
Jag bara skrattade åt henne och sa: "Glöm det, lilla gumman".
Inte bra - regel nr 1: skratta aldrig åt en tonårsängel! Hon slängde ifrån sig dojjorna och gick demonstrativt ut ur affären.
Storasyster blev ju nöjd, hon fick ju två par skor eftersom det tredje ändå var gratis...

Nu var liksom nivån på stämningen satt för resten av shoppingdagen.
Vi (tonårsängeln och jag) gjorde ett försök i en annan skobutik. Vi gick in på favvoaffären (inte min...) Gina Tricot - hon bara gick ett varv med näsan fnysande i vädret, utan att så mycket som ens slänga en blick på en enda tröja. "Det finns inget här"!
Allt jag föreslog gav högljudda, fräsande och sarkastiska kommentarer som svar tillbaka. Till slut blev jag så FÖR....AD att jag var tvungen att gå ut i friska luften. Jag skevade likt en ilsken älgko ut ur byggnaden och satte mig på en bänk strax utanför. Efter mig skevade tonårskalven och satte sig på en annan bänk på behörigt avstånd ifrån mig. Det blåste halv storm och jag hade bara en kofta på mig - men guuud vad skönt det var att sitta där och låta den värsta frustrationen bokstavligen blåsa av mig! Efter 10 minuter gick jag in igen - hon rompade efter. Satte mig, med tårarna brännande bak ögonlocken, på en soffa och inväntade de andra döttrarna. När de kom sa jag: "jaha, det verkar inte som eran lillasyster vill ha något den här månaden, så vi kan åka hem om ni är nöjda".

Då...

"Mamma, vi kan väl gå in på Gina igen...men jag behöver ju hjälp av dig att hitta nåt".
Som tur (för tösabiten) är jag inte någon långsint person. Jag svalde snabbt kommentaren på min tunga, om att jag inte gjort annat än försökt hjälpa henne de senaste timmarna, men blivit dissad...
Istället följde jag med in i affären för ett nytt försök. Nu var det annat ljud i skällan. Allt jag föreslog granskade hon intressant, för att sedan antingen hålla med eller på ett mer moget och vuxet sätt avvisa. Det slutade med att hon hade hela famnen full med tröjor, leggings och annat tjosan.
Till sist hamnade vi på Skopunkten igen. Hon provade och bestämde sig för ett par ------ varmfodrade läderstövlar!!!
Att sen de där förfärliga dojjorna med 10 cm klack också hamnade i inköpspåsen ser jag mest som en kompromiss....