En natt på NÄL

Sofia, min mellantjej, ringde i går kväll och klagade på magont. Beskrev att smärtan satt över epigastriet, så jag tolkade det hela som magkatarr och överlämnade generöst min sista Omeprazol till bilbudet (hennes far). Slängde med en Inside också för säkerhets skull. Efter en kvart ringer hon igen " det hjääälper ju inte". Nä nä...så kan det va...det var bara att åka iväg till JC i Bäckefors med tösabiten som lider av tålamodsbrist (undrar var det kommer ifrån....hm?). Jag har alltid en förmåga att bagatellisera mina barns krämpor, sjuksköterska som jag är, och tänkte att doktorn skriver väl ut nåt bra för lilla maggen och sen får vi åka hem igen. Tji vad jag bedrog mig! Han klämde och petade mycket noggrant över hela buken och sa sedan att han skulle gå in och skriva en remiss till NÄL. " Va??? Menar du att vi ska åka nu??", säger jag fånigt och tittar på klockan som är närmare 23.00. Det menade han. CRP var något förhöjt och Sofia ömmade även till hö i buken. Varning för blindtarmen!

Väl på NÄL kunde jag konstatera att det var en lugn natt på akuten - thank god! Sofia kom in på ett undersökningsrum efter bara en halvtimme. Prover togs som det skulle ta en timme att analysera, så när doktorn äntligen kom var kl 02. Då var min bak ganska öm efter att ha varit placerad på en hård stol, med få möjligheter till lägesändring. Efter ytterligae en timme las "vi" in på observationsenheten där jag fick en EGEN stenhård brits att tillbringa resten av natten på. Jag somnade som en klubbad säl under tiden som sköterskan satte nål och dropp på min lilla kicka.

Proverna som togs på natten hade pekat på en appendicit, dock ej riktigt "mogen" för operation, och konstigt nog förbättrades värdena idag och vi fick åka hem vid 15-tiden.

Detta var min planerade studiedag som gick åt fanders. Tentan....blir den någonsin klar tro??