Så kom den då änteligen...

månadspengen! Vilken tur att jag slapp skämmas och gå till socialen som "Daniel" föreslog i en kommentar =). Nä då, Daniel RIKTIGT så illa är det faktiskt inte och det är jag ju tacksam för, men tack för omtanken!

Så nu sitter jag då här med högen av räkningar som ska betalas - man kan undra vad livet går ut på ibland. Men, men detta är väl frukten man får skörda i kapitalismens tidsålder. Man ska ha, ha och ha. Därför måste man jobba, jobba och jobba. Tid att reflektera får man när man blir pantertant - förhoppningsvis!
Fast lite reflekterar jag redan nu, tro det eller ej. Jag reflekterar över att jag inte orkar med att vara social efter jobbet t ex. Det är ingen rolig insikt. Min bror som bor 7 km från mig, träffar jag i stort sett bara till födelsedagar och på jul. Visst är det galet? I LOVE min brorsa!!!
Sen, när någon nära blir sjuk och dör, DÅ ångrar man sig och SVÄR på att NU ska man minsann umgås och ta sig tid med släkt och vänner. Det brukar hålla i sig ett par månader, sen är man tillbaka i samma gamla hjulspår. Är det bara jag som känner så här?

Jag får nog ta och ringa till brorsan på torsdag när han kommer hem från Norge....