Dödens trött...

...därför har det varit lite bloggtorka de sista dagarna - jag orkar inget efter jobbet som suger musten ur mig totalt just nu! Somnar som en liten gris i soffan varje kväll så där vid 21-snåret, vilket innebär att jag missar början eller slutet på alla program jag tänkt se på TV.

Det är fruktansvärt jobbigt att fullkomligen slå knut på sig själv för att göra vårdtagare och anhöriga nöjda, men känna att det ändå inte verkar vara tillräckligt för vissa. Tack gode gud för mina goa kolleger Ingela och Ulle - vad gjorde jag utan er, och vad gjorde ni utan mig, haha!

Imorgon är jag studieledig och väntar på att min hemtenta i diabeteskursen ska komma nerdimpande i inkorgen. Känner att den måste få ta tid och därför vill jag börja i god tid.

Det är ju tyvärr inte bara TV:n som försummas när man lider av denna bedövande tröttheten. Mina barn och barnbarn samt övrig släkt hinns inte med på det sätt jag skulle önska. Barnbarnen hinner väl bli tonårsmögel (Bloggarmorsans benämning) innan vi ses nästa gång!

Min faster i Karlstad har bjudit upp oss till helgen, men det går bara inte att få till så vi får stanna hemma. Fast det har andra orsaker än min trötthet...

Fy vad det är synd om mig!